Ett Sverige vi väljer att inte se

“Trots att många tjejer vittnar om djup utsatthet, tvång och grova övergrepp är det relativt få som vill ha hjälp att hoppa av” (UNT 2/5). 

I serien Skuggsamhället har UNT granskat den del av samhället dit välfärdsstatens långa arm inte når: de som exploateras på arbetsmarknaden, ofta utrikes födda. Unga kvinnor som tvingats sälja sex. Människor som är rädda för vad som sker vid kontakt med myndigheter, och därför inte söker hjälp.

Det går att utröna vissa mönster. 

Det första är att informationen till de utsatta ofta brister. Man känner inte till vilken hjälp man kan få, eller så finns ingen hjälp tillgänglig på ett språk man förstår. Polisen Annika Svensson, socialarbetaren Vlad Virgil och Eva Moberg, som arbetar med socialt arbete vid en kyrka, jobbar med att söka upp kvinnor som utsätts för sexuell exploatering. “Att [Vlad] pratar rumänska… och att… Eva pratar ryska är ju enormt värdefullt. Om jag skulle komma in med mina poliskollegor hade vi knappast fått samma utfall. Vi har varken språket eller någon djupare kunskap om de kulturer och de länder som de här kvinnorna kommer ifrån”, säger Svensson till UNT (2/5).

Det andra är att det rör sig om en maktobalans som utnyttjas. UNT möter 20-årige ”Amir”, som tjänar 24 000 kronor på pappret. Men måste varje månad betala tillbaka 20 000 kronor till arbetsgivaren. Förlorar han jobbet kan han utvisas och han vågar därför inte be om mer pengar. För mycket står helt enkelt på spel. “Min chef har sagt att om jag inte betalar får jag inte behålla jobbet. Det känns inte rätt, men vad ska jag göra?”, säger han (24/4).

I dessa situationer är det sociala skyddsnätet särskilt viktigt. Samtidigt är det som utmärker Skuggsamhället att det sociala skyddsnätet inte når ut till personerna i fråga. Det finns flera skäl till detta. I reportageserien pekas bland annat den ökande globaliseringen och EU:s utvidgning till fattigare länder i Östeuropa ut. Det har lett till att redan existerande stora skillnader i levnadsförhållanden har blivit tydliga även inom Sverige. Det har sedan exploateras inom Sveriges gränser, och utanför de sociala skyddsnätens räckvidd.

Det betyder för den sakens skull inte att vare sig globalisering eller välfärdsstaten är fel, men att de problem som uppkommer är nya och kräver nya lösningar.

Välfärdsstaten när den är som bäst fungerar som en exitmöjlighet. Den som har fler val än ett har också mer makt över sitt liv. Det är bra. Men under lång tid har Sverige som samhälle tagit välfärdsstatens roll som exitmöjlighet för given. När samhället och världen har förändrats verkar vi i hög grad ha glömt bort att anpassa våra sociala skyddsnät för att nå ut till det nya skuggsamhället. I mötet med denna nya verklighet ter sig svenska samhället handfallet.