Bostadsprojektet Sydöstra staden har överklagats igen. Förvaltningsrätten ska avgöra om det finns fog för invändningarna att bron över Fyrisån vid Ultuna kan innebära risker för grundvattnet. De klagande anser också att kommunen låst fast antalet bostäder och därmed inte ger invånarna någon verklig möjlighet att påverka planerna. ”Planen för utbyggnad i storformat överklagas”, skriver UNT (19/4).
Formatet är alltså 21 500 bostäder i ett band mellan Bergsbrunna och Nåntuna, norr om Lunsenreservatet, och arbetet med detaljplaneringen ska inledas till hösten. Översiktsplanen har förändrats gradvis för bostadshusens storlek, utseende och för tätheten i området. Men själva antalet, 21 500, består. Det har de som överklagat rätt i.
Förklaringen är fyrspårsavtalet med staten från 2017/2018, som för Uppsalas del bland annat innebär byggandet av 33 000 bostäder i stadsdelarna Bergsbrunna, Sävja, Gottsunda och Ultuna fram till 2050. En minskning i Sydöstra staden betyder alltså en ökning någon annanstans. Om detta inte fungerar innebär det att avtalet bryts.
När översiktsplanen först presenterades hette det bland kritikerna att Uppsala skulle bygga ”ett nytt Sundsvall” söder om staden. Det är en liten överdrift eftersom invånarantalet i tätorten Sundsvall uppgår till 57 000 (99 000 i kommunen), medan det nya området i Uppsala byggs för 48 000. En överdrift alltså, men en ganska liten.
Några år senare har de flesta Uppsalabor vant sig med siffran 21 500. Men hur stor blir den i verkligheten, Lugnet, Linnéstaden, Lunsenstaden eller Fyrisdal (några av namnförslagen på den nya stadsdelen)? Ett sätt att få ett grepp om storleken är att jämföra med andra bostadsprojekt, pågående eller historiska.
En kontroll med Boverket visar att få pågående svenska bostadsprojekt kan mäta sig med Sydöstra staden. I Stockholm kommer Barkarbystaden närmast, med 18 000 bostäder som ska stå klara 2030. Andra större projekt är Norra Djurgårdsstaden (12 000) samt Årstafältet och Norra stationsområdet/Hagastaden med 6 000 bostäder vardera.
Under det så kallade miljonprogrammet 1965-1974 byggdes 1 005 000 bostäder i Sverige, enligt Boverkets rapport (3/6 2020). Många minns höghusområdena runt de större städerna, men den vanligaste upplåtelseformen var faktiskt småhus, alltså villor och radhus. Dessa och hyresrätterna i allmännyttan stod båda för cirka en tredjedel av byggandet. Bland hyresrätterna var för övrigt trevåningshus de klart vanligaste.
Även under dessa rekordår för byggandet är det svårt att hitta något område som kan jämföras med de aktuella planerna i sydöstra Uppsala. Gottsunda, exempelvis, är betydligt mindre. Går man till Stockholm och dagens invånarantal får man slå ihop Rinkeby, Tensta, Husby och halva Akalla för att komma upp till samma nivå.
Av detta skulle man kunna dra slutsatsen att Sydöstra staden riskerar att bli ett nytt gigantiskt utsatt område; epitetet har också använts i debatten. Men så kan aldrig bli fallet när området byggs under 25-30 år, med ett begränsat antal hyresrätter (30 procent) och med hänsyn till en mycket osäker omvärldsutveckling med avseende på ekonomi, efterfrågan och så vidare. Sydöstra staden blir kanske ett miljonprogram i miniatyr men inget ”miljonprogramsområde”.
Antalet bostäder ligger dock fast, 21 500. Om staten åtminstone kunde slå fast antalet järnvägsspår (fyra) och antalet stationer (en) i Bergsbrunna, men det har man ännu inte gjort. Medan Knivsta, som enligt avtalet ska bygga totalt 15 000 bostäder, spjärnat emot en del, har Uppsala kommun hittills gjort sin del till punkt och pricka. Det förskräcker och kommer att fortsätta att förskräcka Uppsalaborna.