Ena dagen rasism - andra dagen klok S-politik

Liberalerna har ingen ond plan om att straffa tvååringar som inte kan svenska.

Johan Pehrson presenterade Liberalernas valmanifest tillsammans med Gulan Avci, jämställdhetspolitisk talesperson och Jan Jönsson, socialborgarråd i Stockholm.

Johan Pehrson presenterade Liberalernas valmanifest tillsammans med Gulan Avci, jämställdhetspolitisk talesperson och Jan Jönsson, socialborgarråd i Stockholm.

Foto: Fredrik Sandberg

Ledarkrönika2022-08-21 06:16
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Förskoleplikt för tvååringar som inte kan svenska? Liberalernas nya förslag om att "språktesta" tvååringar fick en och annan att sätta kaffet i halsen. 

Särskilt från vänsterhåll var reaktionerna starka. Det handlar om att "kittla den rasistiska nerven hos delar av majoritetsbefolkningen", och om att ta "rasifierade" barn som skulle anses vara "mindre värda", påstod Vänsterpartiets Ali Esbati. Ett av "de mest bisarra förslagen i de senaste decenniernas valrörelser", tyckte S-märkte statsvetaren Ulf Bjereld. Var det ett skämt, frågade sig Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg. Ministrar som Annika Strandhäll länkade till påståenden om att L-förslaget var ett rasistiskt försök att "straffa" barnen.

Vad var det egentligen som hände?

Jag ska medge att rubriker med orden "språktest" och "tvååringar" fick även mig att undra vad Liberalerna sysslar med. Små blöjbarn som i en tentasal skulle försöka säga "liljekonvalj" och "hatthylla" korrekt? 

Så jag lyssnade på presskonferensen där förslaget presenterades och läste partiets dokument. Vad L har föreslagit är att den vanliga språkbedömningen av barn, som görs vid 2,5 års ålder på BVC, ska kompletteras med en bedömning om hur det står till med svenskan. Om ett barn visar sig inte kunna tillräckligt mycket svenska ska föräldrarna uppmanas att skriva in barnet på förskola. I samband med presentationen av valmanifestet, där obligatorisk "språkförskola" finns med, fick partiledaren Johan Pehrson frågan om det skulle vara en uppmaning eller tvingande. 

Man måste börja med att påpeka att språket är viktigt för barnens livschanser, resonerade Pehrson, och nämnde sedan orosanmälningar om man upptäcker att föräldrar mot förmodan skulle sätta sig på tvären. "Dit ska det inte behöva gå", sade Pehrson om "omhändertaganden", även om det finns som ett yttersta steg. 

Ändå lät det i debatten som om partiet, av rasistiska skäl dessutom, var ute efter att "ta" och "straffa" barn.

Bara några dagar efter att L lanserat sin idé presenterade Socialdemokraterna i veckan ett eget förslag om att göra det "obligatoriskt att skriva in nyanlända treåringar i förskolan". 

När integrationsminister Anders Ygeman i en intervju fick frågor om det inte liknar Liberalernas förslag svarade en skrattande Ygeman: "Jag har inte följt liberal politik på så nära håll att jag skulle kunna kopiera något" (Göteborgs-Posten, 15/8). Han påstod att den socialdemokratiska kritiken mot Liberalerna beror på att Johan Pehrson skulle ha hotat med att "tvångsomhänderta" barn. 

Eller så resonerade Pehrson om hur regelverket i dag fungerar med orosanmälningar om barn som ska gå på förskola av olika skäl ändå hålls hemma. Ska det inte gälla för "obligatorisk förskola" som S föreslår för nyanlända barn?

Länge och hårt kritiserade S det nu två decennier gamla L-förslaget som språkkrav för medborgarskap. När Nyamko Sabuni som minister i alliansregeringen föreslog ändringar i föräldraförsäkringen, för att nyanlända kvinnor inte skulle fastna i hemmen, angreps även det. Senare blev det den S-ledda regeringens politik. Numera går Socialdemokraterna till val på språkkrav för uppehållstillstånd, och alltså obligatorisk förskola för nyanlända treåringar. 

Tänk att Liberalernas integrationsförslag alltid är så suspekta och hemska, för att efter några år - eller dagar - paketeras som klok S-politik.