Många Uppsalabor använder, i bästa fall, sina studentmössor maximalt en gång om året.
Man ska akta sig för att säga att det var bättre förr eller för att bli lite för nostalgisk när man blickar tillbaka på sina ungdomsår. Men ändå.
Min studentmössa kostade 300 kronor, omräknat till dagens penningvärde blir det knappt 500 kronor. Nymodigheten då var ett band som löpte längs med mössan som visade vilket gymnasieprogram man gått. Fler valmöjligheter än så fanns inte, och det var egentligen inget som mina klasskompisar och jag brydde oss så mycket om. Studenten med stort S var det viktiga, mössan mest en accessoar som skulle vara med.
Numera är studentmössorna big business, både för de blivande studenterna och för företagen som kränger dem. Bokstavligt talat.
En mössa i basutförande, det vill säga så som min såg ut, kostar faktiskt bara omkring 500 kronor. Det vill säga innan man gör något tillval. För basversionen existerar knappt längre. Till varje mössa kommer en rad tillval gällande designen. Ovanpå det finns möjlighet att tänka upp sig på olika ”paket” för att få ytterligare prylar med mössan.
Och ska man ha en rejält pimpad mössa, vilket verkar vara det som gäller, kostar det därefter. Snittpriset på studentmössorna brukar landa kring 2500 kronor, men det är fullt möjligt att komma upp i både 3000 och 4000 kronor för den som går loss rejält.
Detta alltså för en mössa som många bara kommer att använda en gång i livet.
Motorn bakom denna utveckling är en oskön förening av grupptänkande och osäkerhet bland tonåringar – man vill ju ha det andra har – och ett gäng företag som inte tvekar att slå mynt av detta. Många av mössföretagen använder också direkt tveksamma metoder för att se till att just de får komma till skolan och kränga sina mössor till eleverna.
Studenten är något man ska minnas med glädje, även om man inte lagt en förmögenhet på en studentmössa.
Det här har fått ett antal kommuner i Sverige att helt enkelt erbjuda kommunalt finansierade studentmössor, med få valmöjligheter. Det går att invända mot detta, trots att intentionen är god. För är detta verkligen en kommunal uppgift?
Däremot är det fullt rimligt att som flera kommuner i Uppsala län hjälpa skolornas elevkårer att inte bli uppsnurrade på läktaren av mössföretagens marknadsföringstricks. I Uppsala hjälper man till vid kontraktskrivande, medan man vid till exempel Westerlundska gymnasiet i Enköping valt att porta företagen helt från skolan:
”Vi tycker ju att eleverna blir utnyttjade. Man spelar på deras känslor”, förklarar Daniel Hellström, rektor på Westerlundska gymnasiet i Enköping (P4 Uppland 10/3).
De uppländska kommunernas agerande är förståeligt. Studenten ska inte förknippas med pengaångest. När man ser tillbaka på den dagen är det glädjen och euforin man ska minnas – inte priset på studentmössan.