En grön lobbyseger för ett sargat parti

Preemraff blev till en nationell MP-seger med lokala och globala frågetecken.

Raffinaderiet i Lysekil övergår efter många turer till produktion av förnybara bränslen.

Raffinaderiet i Lysekil övergår efter många turer till produktion av förnybara bränslen.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Ledarkrönika2020-10-24 12:31
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det finns mycket att säga om kontakterna mellan regeringen och oljebolaget Preem inför investeringen av ett nytt raffinaderi i Lysekil. ”Vi har varit helt transparenta”, sade miljö- och klimatministern Isabella Lövin (MP) när hon frågades ut i konstitutionsutskottet (KU) i tisdags. Jo, man får tacka Miljöpartiet för en lektion i den högre skolan, om hur verkligt lobbyarbete går till. 

Kort repetition: Preem ville bygga ut sitt raffinaderi i Lysekil på västkusten, vilket skulle leda till fler jobb men bakslag för de nationella klimatmålen. Regeringen var ändå på väg att säga ja, vilket i sin tur vore ännu ett svårt bakslag för MP. Men i sista stund tog Preem tillbaka sin ansökan med motivet bristande lönsamhet. I potten fanns en budgetsatsning om kreditgarantier och reduktionsplikt för drivmedelsleverantörer som Preem av allt att döma fått förhandsinformation om. 

Isabella Lövin anser att klimatmålen är överordnade och tillägger att hon har regelbunden kontakt med rader av företag, i syfte att minska utsläppen. Hon medger att tonen i mejlen mellan oljebolaget och hennes medarbetare (stats- och pressekreteraren), som Expressen begärt ut, kan väcka frågor. Det är en underdrift. 

”Heja på”, skrev statssekreterare Eva Svedling i ett mejl till Preem om budgetsatsningen. ”Snacka om att koka soppa på en spik. Tydliga svar från miljöministern och Eva”, skrev Preemlobbyisten Ludvig Kollberg om Expressens granskning, till Lövins pressekreterare Jakob Lundgren. Lundgren svarade: ”Bra att ni tar det med ro”. ”Skrik till om ni behöver oss till något”, skrev Kollberg efter KU-anmälningen. ”Sån är politiken”, svarade Lundgren som också meddelade Preem att tidningen begärt ut konversationen (Expressen 20/10). 

Avgående språkröret Lövin kommer att glida undan kritiken och hennes parti har glidit upp ovanför riksdagsspärren (Novus i oktober). Kommunikationen med Preem var olämplig, men öppenheten i sig är nog mer ett tecken på att MP saknar de dolda kanaler till näringsliv och fack som finns i andra partier. 

Kritik har också riktats mot en trio socialdemokrater för deras inblandning i Preemhärvan. Det gäller kommunalrådet i Lysekil Jan-Olof Johansson, före detta kommunalrådet Stig Nilsson, som numera jobbar för Preem, och riksdagsledamoten Jörgen Hellman. Mejlväxlingen om Preem har varit intensiv och i ett mejl till andra S-politiker berättar Hellman om hur han låter Stig Nilsson styra hans samtal. ”Jag kommer också att ha samtal som synkas med Stig som inte är lämpade att skriva i mejl”, skriver han. 

Samtidigt, hur skulle det vara om en kommunalpolitiker eller en riksdagspolitiker från samma område var helt opåverkade av en fråga som har en sådan enorm betydelse i en liten kommun? Det finns en sorts lobbyverksamhet som går ut på att man väljer företrädare med syfte att påverka beslutsfattare högre upp. Man får inte alltid som man vill men har ändå fört fram medborgarnas syn. Det kallas demokrati. 

Annat vore det om spåren ledde hela vägen upp till S-toppen. Men, skriver Expressen, anteckningar saknas från samtliga möten som S-ministrarnas medarbetare har haft med Preem. Och regeringskansliet vägrar lämna ut uppgifter om hur många möten infrastrukturminister Thomas Eneroth (S) har haft med oljebolaget. Visst ja, det var inte Miljöpartiet det handlade om här. 

Isabella Lövin kan ta lätt på kritiken, och sluta med flaggan i topp. Bara för att understryka den gröna framgången meddelade Preem i fredags att de ska satsa på produktion av rapsolja i Lysekil. En framgång för MP och regeringens klimatpolitik, alltså. Klimatet, det är en helt annan fråga.