84-åriga Elsa förtjänar en ordentlig ursäkt och upprättelse från Uppsala kommun.
Torsdagen 26 september röstade Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i kommunstyrelsen nej till att genomföra en oberoende granskning av Uppsalas hemtjänst. När beslutet ifrågasattes här på ledarplats var svaret från Erik Pelling (S) och Tobias Smedberg (V) att en ”kommersiell aktör” var olämplig, eftersom beställningen skulle komma från kommunen.
Snabbspola två månader framåt och det enda som egentligen har förändrats är att kommunen och förvaltningen inte längre kan komma undan med att spela ned allvaret i det inträffade. Smedberg och Pelling, och för den delen förvaltningsdirektören Lenita Granlund och hemtjänstchefen Rasmus Sundström, har inte fått ny information de två senaste månaderna som på något avgörande sätt förändrar läget.
Vad som däremot har skett är att UNT:s granskning har tvingat dem att agera.
Men trots att man nu bokstavligt talat måste backa från tidigare ståndpunkter, är det ändå som om man ingenting lärt. På torsdagens pressträff med Tobias Smedberg och Lenita Granlund kunde man få intrycket av att man hela tiden tänkt sig en extern granskning, bara det att man först behövde bli färdiga med den egna utredningen.
Man fortsätter också att gömma sig bakom sekretessklausuler. Det som presenteras på pressträffen är inte helheten. När UNT begärde ut den fördjupade utredningen var den i stora delar sekretessmärkt, ”maskad”, men när tidningens reportrar begärde ut samma utredning från Inspektionen för vård och omsorg var det som om kommunen ville hemligstämpla en offentlig handling.
Dessutom fortsätter man att säga att man inte kan ”kommentera enskilda fall”. Det kanske är formellt rätt, men moraliskt svårförståeligt. Särskilt som Smedberg menar att detta är ”det värsta jag varit med om under mina år som politiker”. Men tydligen inte tillräckligt allvarligt för att Lenita Granlund inte ska kunna säga att hon inte ”kommentera enskilda fall”?
Även den egna utredningen förstärker intrycket av hur viktig en oberoende, utomstående granskning är. Och att den får ett tydligt uppdrag. Slutsatsen av den del av den kommunala utredningen som offentliggjordes är beklämmande. Rutinerna har följts, några formella fel har alltså inte begåtts, men rutinerna har varit bristfälliga.
Det går inte heller att göra sig kvitt misstanken av att de högsta ansvariga, upp till politikernivå, länge har haft en mycket större insyn i det som inträffat än vad vi vet. Den bristande viljan att utreda, hemlighetsmakeriet och oviljan att låta det ske personella förändringar, gör knappast att man anar mindre oråd.
Därför måste den externa utredningen bli omfattande. Den får under inga omständigheter bara bli ett sätt för kommunledning och förvaltningschefer att avhända sig ansvar. Varningstecknen finns dock där. Den externa utredningen ska tydligen se till så att kommunen har ”bästa möjliga arbetsmetoder” och kan agera ”snabbt, effektivt och korrekt när det uppstår kriser i som rör individer i vår verksamhet”.
För all del, men vad den externa utredningen också måste göra är att se över den kommunala hemtjänsten som helhet: rutiner, ledning och vilket ansvar cheferna har haft för det som inträffat. Utredningen måste få tillgång till allt – och den måste få föreslå åtgärder som leder till faktiskt ansvarstagande. Även om det innebär att personer får lämna sina tjänster.
Det går inte att säga att detta är det värsta man upplevt utan att det får konsekvenser. Ord måste betyda något, även för kommunalråd och förvaltningschefer.