Hösten 2021 ligger figuren Alfons Åberg nära ytan i det kollektiva medvetandet, eftersom hans skapare Gunilla Bergström avled 23 augusti. Kanske är det därför som ett av hans mest kända citat dyker upp i tider av slopade pandemirestriktioner: ”Jag ska bara”, upprepade Alfons rakt igenom hela boken Raska på Alfons Åberg från 1975. Alfons ”skulle bara” göra en massa saker innan han skulle gå till skolan. Pappa blev mer och mer irriterad.
Svenskar och andra ska också ”bara” kasta loss en aning efter pandemin, innan det är dags att återgå till ett mer ansvarsfullt beteende, att tänka på jordens framtid. Frågan är vem som blir irriterad, som kan säga att nu är det nog.
Fakta är att världen 2021 går mot de näst största utsläppsökningarna i historien, enligt World Energy Outlook från International Energy Agency (IEA). Det sker från en låg nivå, pandemiåret 2020, men inte alls så låg att vi har råd med detta. IEA:s bedömning är att målet nollutsläpp 2050 kommer att missas med 60 procent och att det kommer att krävas investeringar på 4 000 miljarder dollar för att häva utsläppen.
Det är lätt att förstå den dystra prognosen. Det räcker med att snabbt se sig omkring en aning, och att se på sig själv. Vad är det vi vill göra, som vi varit förhindrade att göra de senaste 18 månaderna? Inte ska vi leva som förut? Nej, isoleringen var ett tillfälle att stanna upp, en tankeställare. Men först ska vi bara…
Visst finns det många som förlorat jobbet under pandemin, eller fått se sitt livsverk slås i spillror. Men en ganska stor majoritet har jobbat på, sparat in på luncher och arbetsresor, och dessutom på några fjällvistelser, en chartertripp och en långhelg med shopping i London. Välj själv. Det är pengar på hög och nu bränner de i fickan. Vi ska bara…
Det är inte obekant för någon att utsläppen av växthusgaser är summan av alla beslut på jorden, av nödvändig och mindre nödvändig konsumtion. Alla politiker känner också till kopplingen mellan deras beslut, lagar, avtal och skatter, och resultatet i atmosfären. Vi ska bli koldioxidneutrala 2050, men … vi ska bara … vinna nästa val först.
Raska på, ropar den yngre generationen med Greta Thunberg i spetsen. Tyvärr är det i dagsläget inte mycket som tyder på att klimatkrisen kommer att sluta som i boken där Alfons Åberg och hans pappa blir sams och skojar om sitt bråk med ett ”vi ska bara skratta färdigt först”.
Tanken på den scenen i FN:s generalförsamling 2050, att ryska och kinesiska ledare, oljeshejker och populister, kramar om varandra och säger ”vad dumma vi var”, får en verkligen att förstå hur långt det är kvar. Som flera forskare sagt: Det måste bli värre först, mycket värre, innan det kan bli bättre.