Det finns inte längre bara två åsikter om friskolor i Sverige. Socialdemokraterna försöker få det att verka som det när man för andra, tredje eller kanske åttonde (?) gången går till val på att förbjuda vinster i skolan (kongressbeslut 5/11). Skattepengar ska inte gå till kapitalister i ”Jörnsi och Görnsi, Görnsi och Jörnsi”. Henrik Dorsins Jonas Sjöstedt-parodi inför valet 2014 är alltjämt lika aktuell.
Problemet för den vänster som vill förbjuda vinster i välfärden tycks vara att väljarna håller med i sak (skattepengar ska inte…) men ändå inte riktigt när det kommer till kritan. Den montessoriinspirerade personaldrivna förskolan där man kunde höra en knappnål falla vid hämtning (har de gått ut?) gav ens barn en bra start livet. Tandläkaren Agneta botade Lisas tandläkarskräck. Och skolan borta vid stora vägen gav Mohamed en omstart i fyran. Dessa verksamheter rör ni inte!
Hela tanken med friskolereformen på 1990-talet var att utbudet skulle breddas och ge elever och föräldrar valfrihet. Skolverksamhet skulle kunna bedrivas effektivare för samma skolpeng samtidigt som Skolverket och Skolinspektionen hade den övergripande tillsynen.
Under de 30 år som gått finns ett antal exempel på att detta syfte förfelats. Det mest tydliga är kanske JB-koncernen (John Bauer) som bedrev undermålig undervisning i ett antal år och fortsatte att ta ut vinster ända tills att konkursen var ett faktum 2013. Ett stort antal elever stod plötsligt utan skola, mitt under terminen.
Därför är det märkligt att en som uppfyllt alla goda visioner med friskolan blivit en symbol för kampen mot dess avskaffande (som ju vinstförbud i praktiken är). Grundaren av Internationella Engelska skolan, Barbara Bergström, har till exempel i ett DN-reportage (9/12) framställts som sinnebilden av en kapitalist. Hennes brott är att hon är klädd i dräkt och päls, dessutom excentrisk när hon städar toaletter och torkar sina händer på fotografens tröja (!).
Mycket har sagts om detta lustmord, även till försvar för Bergström, men själva poängen går de flesta förbi. Var det på något vis förmildrande för JB-ägarna att de inte brukade klä sig i hög hatt och åka på rävjakt?
Redan före det nya seklet tog Barbara Bergström strid med Skolverket. Hon ansåg att det var alldeles för sent att eleverna fick sina första betyg i åttan, då det var för sent att vända skutan. Dagens debatt handlar om huruvida det är bäst att börja ge betyg i fjärde eller sjätte klass.
Hela idén till Engelska skolan kom av den oreda hon upplevde i skolkorridorerna, av att det var eleverna och inte lärarna som bestämde. Nästan tre decennier senare har hon gett generationer av svenska skolbarn studiero och begreppet lärarauktoritet har spridit sig till hela skolan och blivit en självklarhet. Jan Björklund har tagit åt sig äran för det med sina reformer, men det råder inget tvivel om att det var Barbara Bergström som började.
Skolan har enorma utmaningar under 2020-talet, likvärdighet och segregation är några av de främsta. Det kommer att krävas hårdare kontroller och en skärpning av kösystemet, sådana förslag finns. Men framför allt krävs det nya idéer om vad skolan ska vara, idéer som inte kan värkas fram vare sig på partikanslier eller i Skolverkets korridorer.
Därför kan det vara en farlig väg att strypa inflytandet från föräldrar som vet sina barns bästa, och från nya Barbara Bergströmar som vill gripa in och förändra. Det ligger i vågskålen om S-kongressens förslag blir verklighet. Ännu mycket mer står på spel om privata initiativ förbjuds i hela välfärdssystemet. Skattepengar ska inte gå till sämre skola, vård och omsorg, om det kan alla vara överens.