Det sprider sig en nervositet under juni månads grillkvällar. Kommer vi fortfarande att sitta här om ett år eller två, och vad kommer vi i så fall att lägga på grillen? Många svenskar känner för första gången i sitt vuxna liv en stark oro för ekonomin. Oron beror på faktorer som gäller alla, kriget och inflationen, men också på att man kanske försatt sig själv i ett dåligt läge. Hur är det egentligen med bostadsrättsföreningens ekonomi?
Inflationen och nedgången av reallönerna kommer sannolikt att reda upp sig, om det bara blir fred i Ukraina. Det finns penningpolitiska verktyg för att bekämpa inflation, det är bara det att de inte har använts på så länge. Det finns också en samsyn, från fack och arbetsgivare, från politisk höger och vänster, om att behålla kylan och inte gå i den tyska fällan.
I Tyskland kräver metallarbetarna ett lönelyft på 8,2 procent för att möta de ökade levnadsomkostnaderna. Samtidigt ska regeringspartiet SPD genomföra sitt vallöfte om kraftigt höjda minimilöner. Stämningen kan bero på att det gått 100 år sedan inflationen raserade tysk ekonomi, medan svenskarna har färskare erfarenheter av att få luft i plånböckerna. Vilket nog kommer att avspegla sig i höstens avtalsrörelser.
Då ser det värre ut med boendet. Bostadsekonomin har under lång tid varit Sveriges akilleshäl. Hushållens skuldnivå sticker ut i världen och har orsakat kritik från EU-kommissionen. Nu drar det ihop sig till en perfekt storm, med en samverkan av många faktorer. Det började den gångna veckan med en försiktig minskning, 1-2 procent, av bostadspriserna under maj.
Nedgången säger mycket lite om det verkliga läget då det tar allt längre tid att sälja bostaden. Det är köparens marknad. Säljaren kan visserligen välja att avvakta om priset blev betydligt lägre än vad grannen fick, men inte hur länge som helst. Snart säljer de som av olika skäl måste, sedan de som köpt för länge sen och ändå gör en bra vinst. Nedåtspiralen är inledd. Kan den svenska bostadsmarknaden landa mjukt, undvika en krasch med vittgående konsekvenser för hela samhället?
Här kommer oron in, och den känns i magen. Allting blir dyrare, även bostadslånet när räntan stiger. Men vårt eget lån är bara en del av lånet på bostadsrätten. Resten av lånet tillhör föreningen där varje medlem har sin andel. Den har man inte tänkt så mycket på. Den obligatoriska kontrollen av föreningens ekonomi vid bostadsköp har också, om man ska vara ärlig, hamnat lite på undantag efter 25 års konstant prisuppgång.
Under det senaste decenniet har många köpt nyproducerade bostadsrätter i fina lägen till högt pris, där säljaren lockat med ”låga avgifter”. Nollräntan har gjort att det kan dölja sig mycket stora lån i dessa avgifter. Självklart kommer avgifterna att höjas när räntan stiger. Och vad som händer med priset på bostäderna när månadsavgiften nästan dubbleras, det minns alla som köpte nyproducerat i slutet av 1980-talet. De radhusen blev snart värdelösa. Därför har man ont i magen vid grillen i dag.
Bolaget Finopti, som förhandlar lån åt bostadsrättsföreningar, tror att det väntar 35-40-procentiga höjningar av avgiften (SVT 4/6). Det finns stora skillnader. Mellan gamla och nya föreningar. Mellan stora kooperativ som HSB och Riksbyggen och mindre nystartade föreningar. Men till slut dras alla med i den nedåtgående spiralen. Fallhöjden på den svenska bostadsmarknaden är mycket stor.
Kriget och de höga mat- och energipriserna kan ingen göra något åt för tillfället. Men miljontillgångarna och -skulderna i bostäderna är vårt eget ansvar. Den molande känslan i magen kommer att bestå en tid framöver.