Det visar den nya rapporten “Gigekonomin som dörröppnare?” från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU). Nationalekonomerna Adrian Adermon och Lena Hensvik skickade ut 10 000 fiktiva ansökningar till service-, omsorgs- och försäljningsarbeten. De fiktiva jobbsökarna hade det senaste året antingen varit arbetssökande, haft ett traditionellt jobb eller ett gigjobb, alltså där man tar tillfälliga uppdrag och företaget endast tillhandahåller en plattform. De jobbsökande hade också slumpmässigt tilldelats svenskklingande eller arabiskklingande namn.
För dem som hade svenskklingande namn var resultaten inte överraskande. Både traditionella jobb och gigjobb gör det lättare att få positiv återkoppling, även om tidigare erfarenhet från ett traditionellt jobb är bättre än ett gigjobb.
Tyvärr var resultaten för dem som hade arabiskklingande namn inte heller överraskande. Andelen positiva svar där var hälften så hög som för gruppen med svenskklingande namn. Tidigare arbetslivserfarenhet, oavsett om den kom från ett gigjobb eller traditionellt jobb, ökade heller inte chansen att få ett positivt svar på arbetsansökan.
Samtliga sökande talade flytande svenska, hade svensk gymnasieexamen och i övrigt jämförbara kvalifikationer. Skillnaderna i återkoppling kan därför inte bero på skillnader i kvalifikationsnivå.
I stället är det tydligt att, som den ena rapportförfattaren, Lena Hensvik säger i ett pressmeddelande: “graden av etnisk diskriminering är fortsatt hög på den svenska arbetsmarknaden” (IFAU 9/12).
Diskriminering kan vara svårt för arbetsgivare att upptäcka hos sig själva. Hade man frågat varje enskild arbetsgivare i studien ifall det förekom diskriminering i rekryteringsprocessen hade säkerligen de allra flesta svarat nej.
Det är fördelen med studier som “Gigekonomin som dörröppnare?”. När man lägger ihop varje enskild arbetsgivares beteende blir det uppenbart att diskriminering förekommer på en aggregerad nivå – trots att få är medvetet diskriminerande. Då ligger ansvaret på enskilda arbetsgivarna att se över om, varför och på vilka sätt diskriminering sker i den egna rekryteringsprocessen.
Svensk arbetsmarknad har många problem. Den är stelbent och tudelad. Många invånare i Sverige saknar gymnasieexamen, men nästan alla jobb kräver en sådan. Konkurrensen om dessa jobb blir hård, vilket i oproportionerligt hög utsträckning drabbar utrikes födda. Utöver det förekommer diskriminering, och trots förhoppningar om att till exempel gigjobb ska hjälpa för att få in en fot på arbetsmarknaden verkar varken dem eller erfarenhet av traditionella jobb göra särskilt stor skillnad. Tillsammans bäddar fenomenen för att fortsätta stänga ute människor från svensk arbetsmarknad, och utanförskapet växer.