De senaste dagarna har den organiserade brottslighetens inverkan på civilsamhället minst sagt känts av. Det går inte att ignorera det faktum att allt fler vapen finns, och avfyras, på våra gator. Ännu är inte mycket känt om den 17-åring som misstänks ligga bakom polismordet på Hisingen. Troligtvis rörde det sig om en gänguppgörelse.
Gängen kan utlova snabba pengar, men allt har ett pris och gängmedlemmarna betalar ofta med sina framtida födelsedagar som valuta. Det tilltänkta offret för skottet som avfyrades på Hisingen hade, precis som förövaren, ännu inte fyllt 21. Vi letar svar på den tragedi som inträffade, polisen som miste livet, men debatten ekar tyst gällande tragedin som avsågs – att ett barn lyfter en pistol och skjuter en ungdom.
Vad vi tidigare har lärt oss från de tolv dödsfallen i gänguppgörelser i Järvaområdet i Stockholm har vi vetat länge; över de tonåringar som begår de grövsta brotten syns ofta samma röda flaggor. Gängen består till allra största del av unga killar som har dåliga eller ofullständiga högstadiebetyg, frånvarande fadersfigurer och en misstro till samhällets stödinsatser, led efter led av insatser som inte fungerat.
När det gäller det dödliga skjutvapenvåldet är både förövarna och brottsoffren generellt unga. Den upptrappning vi sett i Sverige de senaste åren, kartlagd av Brå i rapporten Dödligt skjutvapenvåld i Sverige och andra europeiska länder, sker i åldersgruppen 15-29, både gällande offer och förövare.
Politikernas svar är ofta preventiva. Det pratas om fler poliser på gatorna och mer fokus på att alla ska klara skolan. Även om varenda elev som börjar skolan i höst fångas upp och går ut med godkända betyg kommer det ta nästan ett decennium innan det är de som rör sig på gatorna.
Vad som saknas är insatser när det preventiva skyddsnätet har fallerat. Politiken kan inte bara fokusera på tillförseln av vapen till gängen, utan måste också hitta effektivare lösningar för att få bort de vapen som redan finns i omlopp
Det har sagts från många håll att ingen ska behöva dö på jobbet. Att arbeta som polis är och har alltid varit riskfyllt, men att få bort vapnen från gatorna ligger lika mycket på det politiska etablissemanget som på de som arbetar i sista ledet i yttre tjänst. Finns det inga skjutvapen på gatorna så blir ingen skjuten på gatan, så enkelt är det faktiskt.