”Som vatten på en gås”. Så enkelt går det tyvärr att beskriva hur Kalla fakta-avslöjandet om Sverigedemokraternas anonyma påverkanskonton, ”trollfabriken”, har påverkat stödet för Sverigedemokraterna och förtroendet för partiledaren Jimmie Åkesson. I alla fall bland partiets sympatisörer.
Visserligen rasar förtroendet för Åkesson med sju procentenheter enligt en nyligen publicerad mätning från Expressen och opinionsinstitutet Verian. Här finns dock ett aber. Och det är inget litet sådant.
Det är nämligen inte hos de egna väljarna som förtroendet för SD-ledaren rasar. Det är hos M-, KD- och L-väljare som tappet sker. Störst är minskningen hos moderata väljare: från 38 procent som uttryckte förtroende för Åkesson i februari, ner till 26 procent. Som jämförelse har 25 procent av M-väljarna förtroende för Magdalena Andersson.
Däremot är stödet fortfarande starkt hos SD-väljare. De opinionsmätningar som publiceras den sista tiden, där Kalla fakta-reportaget ligger inom mätperioden, bekräftar bilden. Stödet för Sverigedemokraterna har inte minskat. I vissa mätningar har det till och med ökat.
Det går inte att förneka vikten av reportaget om SD:s anonyma påverkansarbete. Sättet partiet har arbetat på, men ännu mer de budskap som har prånglats ut – och hur man i det fördolda agerar mot sina samarbetspartier – borde tjäna som väckarklocka för seriösa borgerliga politiker. SD är inte ett parti som alla andra.
Som metod för att motarbeta Sverigedemokraterna är det däremot tyvärr mindre verkningsfullt. Det är inte genom att ”avslöja” partiet som andra partier kan vinna tillbaka SD-väljare. Vilket förstås Jimmie Åkesson vet. Hans svar på avslöjandet var ett skolboksexempel på att gå till attack snarare än att svara på frågan. I stället för att erkänna några misstag anklagade han i stället ”det samlade vänsterliberala etablissemanget” för en ”gigantisk påverkansoperation”. Trump hade inte kunnat göra det bättre.
Han gjorde det för att han visste att han kunde. För att han visste att många av hans väljare inte litar på etablerade medier. Därför påverkades inte deras förtroende för Åkesson och därför rasar inte partiet i väljaropinionen.
Den politiska läxan är plågsam. Det går att vinna tillbaka väljarna, men är svårt. Man måste kunna lägga fram politiska förslag som faktiskt löser de problem som faktiskt adresserar det som SD-väljarna oroar sig för. Utan att för den skull kopiera partiets politik.
Vad man däremot inte måste kunna är att ”dra ner byxorna” på Jimmie Åkesson.