En twittrande bråkstake med en viktig berättelse

Anhängare till Folkets Mujahedin i Sverige ansåg att Hanif Bali var ”deras” barn.

Hanif Bali, bokaktuell med "Mina nio liv" (Monidal).

Hanif Bali, bokaktuell med "Mina nio liv" (Monidal).

Foto: Foto: Stina Stjernkvist

Ledarkrönika2022-01-25 06:08
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Få nutida svenska politiker har provocerat så mycket som Moderaternas Hanif Bali. Raljant och elak, rolig och smart. Han får mycket dynga och svingar tillbaka minst lika hårt.

När man läser Balis nyutkomna bok Mina nio liv (Monidal, 2022) inser man snabbt att hans målgrupp är ung. Mycket ung. Boken är välkryddad med ”fan”, ”jävla” och ”fuck” och diverse slängiga engelska uttryck. Och Bali skriver förstås om olika bråk han varit med om. Nålstick saknas inte. Men betydligt mer intressant blir det när han blir allvarlig.

Han skickades som liten pojke till Sverige, som ett ”mujahedinbarn”, av sina föräldrar. De tillhörde den iranska oppositionsrörelsen Folkets Mujahedin, vars medlemmar fick en fatwa av Ayatollah Khomeini. 

Anhängare till Folkets Mujahedin i Sverige ansåg att Bali var ”deras”, och såg till att pojken hamnade i familjer som tillhörde rörelsen. Under en period på nio månader bodde Hanif hos en svensk familj, utanför Göteborg. Han trivdes hos familjen, men blev omplacerad hos landsmän i Akalla i Stockholm, och därefter Husby som inte ligger långt därifrån. 

Fosterpappan som slog honom kom ändå att bli någon slags manlig förebild. Senare öppnade fosterföräldrarna en pizzeria i Jokkmokk. Hanif beskriver hur han med tiden gick ”från glassgubbe till grillgubbe”. 

Han ifrågasätter varför föräldrarnas ideologiska vänner fick bestämma var han skulle placeras under uppväxten. "När Folkets Mujahedin för nionde gången fick bestämma hos vilken familj jag skulle bo borde socialtjänsten ha insett att de inte är lämpade att avgöra vem som ska vara min vårdnadshavare", skriver Bali. Barn ska förstås inte fara illa, för att de råkar ha blodsband till vuxna eller för att socialtjänsten i en missriktad välvilja tänker att de måste växa upp med "sin" kultur och "sin" religion. Barnets bästa borde vara viktigare än allt annat.

Boken är också stark när Bali skriver om att hans morbror var en av alla som den iranska regimen avrättade. Föräldrarna fick betala för kulan för att få hämta ut kroppen. Man ska inte gulla med massmördare, skriver Bali i ett avsnitt där han (med rätta) går hårt åt Carl Bildt och även dagens utrikespolitiker - "superfeministerna" som ”snällt fick stå uppställda i hijab” under ett uppmärksammat besök i Teheran.

Han verkar inte bara ha "nio liv", även personen Bali skiftar i flera nyanser. Som han själv beskriver det: ”Jag antar att jag har ett klassiskt Janusansikte – ena sidan konfliktsökande på Twitter men raka motsatsen i det privata.”