Inger Støjberg var Danmarks migrationsminister, för det borgerliga partiet Venstre, när hon 2016 medverkade till att skilja asylsökande par åt i de fall då den ena parten är minderårig. Någon hemlighet av det gjorde hon inte, tvärtom. I ett pressmeddelande lät hon meddela att hon bett Utlänningsstyrelsen - som hanterar asylärenden - att omedelbart se till att minderåriga i asylsystemet inte skulle kunna bo ihop med en vuxen make eller partner.
Senare röstade en majoritet av partikamraterna i folketinget för att ställa henne inför riksrätt, varpå hon lämnade sitt parti och blev politisk vilde.
Och vid lucia kom alltså domen mot Støjberg: 60 dagars fängelse.
Hon har försvarat sig med att man har "en moralsk og menneskelig forpligtelse til at beskytte pigerne". En moralisk skyldighet, att skydda flickorna i barnäktenskap, alltså. Det har hon hävdat har varit hennes syfte.
Så varför dömdes hon? Varje fall skulle ha krävt en individuell prövning, och det framgick inte av Støjberg att det kunde göras undantag. Enligt en granskningskommission saknade hennes instruktion till Utlänningsstyrelsen stöd i lagen, och gick inte heller ihop med Europakonventionen om mänskliga rättigheter (SvD, 13/12). Bara en domare av totalt 26 ville frikänna Støjberg. Att den tidigare Venstre-ministern inte har haft juridiken med sig i sitt agerande tycks alltså ganska klart. Hon bröt mot lagen.
Kanske kvittade det för Støjberg?
I Sverige har vi som bekant inte ett system med riksrätt, och det är inte alltid som regeringen lyssnar på Lagrådets varningar och kritik. I Danmark finns ett tydligt ansvarsutkrävande. Den minister som bryter mot lagen riskerar straff, hur goda intentioner hon än må ha haft.
Själva sakfrågan, då?
Även här debatterades barnäktenskapen i samband med flyktingvågen. Socialstyrelsens broschyr ”Information till dig som är gift med ett barn” kritiserades, och det med rätta. Kommunerna visste inte riktigt hur man skulle agera. Barnäktenskap är ju förbjudet enligt svensk lag, men fick man sära på asylsökande gifta par? Att inte göra något är ju också att agera: att legitimera att asylsökande minderåriga är i barnäktenskap. Först för tre år sedan fick vi lagstiftning som innebär att barnäktenskap som ingåtts utomlands, innan par kommit hit, inte heller ska erkännas. Det tog tid innan svenska politiker satte ner foten.
I grannlandet var Støjberg snabb och högljudd i frågan. Den juridiska domen har sagt sitt om det hon gjorde. Den politiska domen lär dock bli en annan.