Hans Rosling, professorn i global hälsa, använde ofta schimpanser i sin pedagogiska framställning om utvecklingen i världen. Slutsatsen var (och är, efter hans bortgång 2017 har sonen Ola och sonhustrun Anna fortsatt arbetet) att schimpanser kan göra bättre bedömningar än människor om till exempel barnadödlighet och medelinkomst i olika länder. Eller, mer konkret, vill man ha ett korrekt svar om utvecklingen över tid är det bättre att låta slumpen fälla avgörandet – i jämförelse med människan, med alla sina förutfattade meningar.
Schimpansernas/slumpens framgångar tar inte slut i och med det. Aktiemarknaden är ett område där såväl apor som barn och hundvalpar gång på gång visat sig vara bättre än professionella analytiker. Apan Ola gjorde succé i aktie-SM som arrangerades av Expressen 1995. Även oberoende studier visar att konsumenter gör sämre finansiella val när de får råd av en bankrådgivare än om de gör valen på egen hand. Exempelvis en studie som gjordes på uppdrag av Konsumentverket 2014.
Behöver man mer bevis kan man titta på premiepensionsfonderna, där banker och fondbolag slogs om att få förvalta den delen av pensionspengarna på bästa sätt. Det blev något av en folksport att välja. Man skulle göra ett aktivt val! Men vinnare blev de som struntade i alltihop och lät den statliga AP-fonden ta hand om pengarna.
All denna kunskap om hur det ligger till verkar inte spela någon roll när börsen går upp. Stockholmsbörsen har gått som en raket ifjol efter fallet i mars, och fortsatt att stiga med cirka 17 procent 2021. Genast befolkas morgonsofforna i tv av experter som ger råd, och av personer som börjat handla med aktier och lyckats riktigt bra. ”Det är bara att läsa på”, säger de. Frågan om hur det gått jämfört med börsindex ställs inte.
Likaså väljer vi att ta hjälp när sparpengarna ska placeras. Det gäller ju att hänga på tåget. Alltså kan banken/fondbolaget erbjuda en fond med ”aktiv förvaltning” till endast en något högre avgift. I fjol betalade svenskarna rekordhöga 35 miljarder kronor i fondavgifter. För ingenting, kanske. SVT:s granskning i veckan (11/4) visade att många så kallade aktiva fonder i själva verket är ”dolda indexfonder”. Förvaltarna gör inte vad som utlovats. Vilket ironiskt nog (se ovan) kan vara bra för värdeutvecklingen. Men man ska ju inte betala för det.
Avgifterna vi betalar för fondförvaltning (i den mån den äger rum) går alltså till vinster för bankerna och fondbolagen. I enstaka fall har de också gått till bilar och bostäder för ägarna, som i härvorna med Allra och Falcon Funds. I det senare fallet valde Jerker Asplund, kammaråklagare vid Ekobrottsmyndigheten, att parafrasera Winston Churchill: ”Aldrig tidigare har så få stulit så mycket av så många, på så kort tid”, slog han fast.
Det är förstås fritt fram för den som vill ägna sin tid åt att försöka öka på sitt kapital med hjälp av rörelser på börsen, på kort eller lång sikt. Poängen är att alla vi övriga bör undvika att känna oss det minsta stressade över det. Pensionspengarna behöver vi inte röra alls. Om vi vill spara mer, till exempel på ett investeringssparkonto (ISK) kan vi tryggt välja den lägsta möjliga avgiften. De som gör jobbet åt oss är skogen och stålet samt de svenska 1800-talsuppfinnare som lade grunden till de bestående framgångarna i verkstads- och telekomföretag.
I den bästa av världar bestämmer sig också centralbankerna för en återgång till ett mer normalt ränteläge. Många skulle sova bättre om det gick att sprida riskerna och slippa låta börshajarna ha ett inflytande som de knappast förtjänar, inte ens de som är ärliga och gör så gott de kan.