Anders Borg (M) var Sveriges finansminister mellan 2006 och 2014.
För 16 år sedan stod världen inför en finanskris samtidigt som dåvarande finansminister Anders Borg (M) utsågs till Europas fjärde bästa finansminister enligt Financial Times. “Trots” hans örhänge ansågs Borg vara respekterad och kompetent. Men varken kompetens eller örhänget förskonade Sverige och Europa från finanskrisen, den efterföljande eurokrisen eller att halka efter ekonomiskt.
De senaste decennierna har Europas ekonomi lunkat fram i maka takt samtidigt som den amerikanska ekonomin närmast gjort ett maratonlopp. Enligt internationella valutafonden är USA:s BNP ungefär 50 procent större än EU:s i dag. Det faktum att EU:s ekonomi var 10 procent större än USA:s precis innan finanskrisen år 2008 känns nästan overkligt.
Den så kallade eurokrisen var en skuldkris som drabbade den Europeiska unionen under år 2009 och kan ses som en fortsättning på den globala finanskrisen. Flera EU-länders statsfinanser slogs snabbt omkull och flera länder behövde ta emot lån för att klara den nya verkligheten.
Samtidigt gjorde Europas politiker det de gör bäst i kris. De bråkade i stället för att ta sig ur krisen tillsammans. Effekterna av de två ekonomiska kriserna känns fortfarande av i form av minskad tillväxt, arbetslöshet och höga skulder.
Men medan Europa bråkade lyckades USA, där den globala finanskrisen hade börjat, att återhämta sig mycket bättre. Att inte drabbats av ytterligare en finanskris direkt efter en förödande första spelar såklart roll men gapet har fler förklaringar.
Vi har gång på gång sett att en kris i EU innebär bråk. Under eurokrisen bråkades det om allt från eurosystemet till vems ansvar det var att betala ut lån till krisande medlemsstater. Under covid-pandemin bråkade man bland annat om den enorma återhämtningsplanen samt distributionen av skydds- och sjukvårdsmaterial som munskydd och handskar.
Under eurokrisen behövde flera europeiska länder ta emot lån för att klara av sina statsfinanser.
Föga förväntade så rusade Europas ekonomi inte i väg under pandemiåren med nedstängningar, uppsägningar och restriktioner. Återhämtningsplanen verkade vara ett effektivt sätt att få i gång Europas stagnerande ekonomier men den ökade inflationen och de ekonomiska effekterna av Rysslands krig i Ukraina satte stopp för de drömmarna.
Alla dessa kumulativa kriser samt faktorer som en åldrande befolkning som samtidigt växer långsamt på grund av låga födelsetal och de senaste årens restriktiva invandring har försatt Europa i en ofördelaktig ekonomisk position. Det tåls att diskuteras inte bara som ett nationellt problem utan även som ett problem för hela kontinenten. För att minska gapet krävs ett Europa som vågar tala om brist på både tillväxt och konkurrenskraft som problem värda att lösa.
Att kontinenten fallit bakom gällande tillväxt märks inte minst inom tekniksektorn. Det är inte Europa som lanserar de stora nya AI-tjänsterna som ChatGPT och det är inte Europa som lanserar varken morgondagens smartphones eller framtidens lösningar. Det är USA.
Men när det kommer till att lagstifta om och begränsa dessa nya teknologier, då står EU ofta först på tur. Medan USA innoverar så reglerar Europa.
För att få bukt med problemen och återigen bli en stark ekonomisk region krävs en rejäl omläggning både i vilja och i handling. Politiker i Sverige, de övriga medlemsstaterna och i Europaparlamentet måste prioritera tillväxt de kommande åren för att återfå denna position. Medan europeiska politiker bråkar blir befolkningen allt fattigare.
Finansminister Elisabeth Svantesson (M) och resten av EU:s finansministrar måste fokusera på reformer som ökar Europas tillväxt.
Det är dags att sluta upp med regleringspolitik och i stället fokusera på reformer för tillväxt. Att vara sist på det ekonomiska tåget har skadat Europa. Det ansvarsfulla nu är att åtgärda problemet, inte att bråka.