Nästan en månad har gått efter valförlusten men USA:s president Donald Trump har fortfarande inte erkänt sig besegrad. I världens mäktigaste demokrati tillåts inte demokratin ha sin gång, även om maktskiftet till slut kunde inledas efter tre veckors fördröjning.
Hotet mot demokratin kommer i flera skepnader. Politiska motståndare och medier översvämmas av lögner och konspirationer enligt den modell som strategen Steve Bannon införde på högsta politiska nivå 2016. Tydligast kom detta till uttryck vid den famösa 1,5 timme långa presskonferensen förra torsdagen, där Hillary Clinton, George Soros, den döde socialisten Hugo Chávez med flera påstods ligga bakom Bidens seger i presidentvalet.
Ännu farligare på sikt är kanske ansträngningarna att skapa osäkerhet om huruvida valet den 3 november verkligen gick rätt till. Att påståenden om övervakning, poströster och ett stort antal avlidna väljare är helt gripna ur luften spelar mindre roll. Diskussionerna i sig kan leda till ökad osäkerhet och minskat förtroende för valproceduren. Att det kan fungera visar det faktum att sju av tio republikanska väljare inte anser att valet gått rätt till (Politico 22/11).
Kommer den amerikanska demokratin att stå pall för attackerna? Hur väl rustat är Sveriges demokratiska system? Få är lika lämpade att svara på frågor om demokrati som Leif Lewin, professor emeritus vid Uppsala universitet och författare till bland annat Folket och eliterna (Almqvist & Wiksell, 1970), Democratic Accountability (Harvard University Press, 2007) och Konsten att bilda regering när ingen har majoritet (Daidalos 2020). Ledarsidan passade på att ställa några frågor till honom om utvecklingen.
Vad är egentligen demokrati, det vill säga vad är det som vi är rädda att förlora?
”Olika demokratimodeller har avlöst varandra. Ursprungligen menade man att demokrati var styrelse av folket i stället för av en elit. Under 1950-talet föreslog man i stället att demokrati inte var styrelse av en elit utan av flera eliter som konkurrerade med varandra om folkets röster. Demokrati blev lika med mångpartisystem. Under 1960- och 1970-talen ansåg många att det var något man glömde bort i konkurrensmodellen, något som från början – under 1700-talet – hade varit väsentligt, nämligen utvecklandet av en medborgaranda till följd av folkets breda deltagande i landets styrelse. Min egen modell, numera, handlar om att demokrati inte är folkets rätt att välja regering (det sker också i auktoritära system) utan folkets rätt av avsätta en regering som förlorat folkets förtroende. Ett fredligt maktskifte är unikt för demokratier.”
Vad är det i första hand som hindrar Donald Trump från att nedmontera demokratin i USA?
”Konstitutionen! I motsats till den svenska grundlagen är den amerikanska (världens äldsta) mycket stark och dess bestämmelser är mycket svåra att kringgå. Den amerikanska konstitutionen bygger på en grundläggande skepsis mot makten och en cynisk övertygelse att all makt korrumperar. ”Mina herrar, jag litar inte på er”, förklarade en av grundlagsfäderna när den amerikanska konstitutionen antogs. Följaktligen är makten utskiftad på många oberoende instanser, som bevakar varandra, och ett rigoröst tidsschema för maktskifte är fastställt.”
Vilka skador kan demokratin åsamkas på längre sikt av hans metoder, i USA och i Sverige?
”Enligt min demokratimodell är Trumps obstruktion förödande. Att vara dålig förlorare är ett grundskott mot folkstyrelsen. Jag hoppas och tror att detta försök är något unikt och att det inte ska få någon efterföljd i Sverige.”