Smittspridningen, årstiden och den nya varianten omikron ställer allt på sin spets i Europa. ”Det är dags att börja diskutera om det ska bli tvingande att vaccinera sig mot covid-19”, sade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i onsdags. Österrike har som första land lagt ett förslag om vaccintvång och Tyskland kan snart följa efter.
Sverige kommer med största sannolikhet inte att tvinga någon att vaccinera sig då grundlagen sätter stopp för påtvingade kroppsliga ingrepp. Det innebär också att det blir svårt att införa vaccinregler för vissa yrkesgrupper, vilket har gjorts för vårdanställda i en rad länder, eller för arbetsgivare att hindra ovaccinerade att jobba. Det man kan göra är att omplacera eller förändra arbetsuppgifterna för att minska riskerna för patienter eller omsorgstagare.
Vaccinpass är en helt annan sak, då den enes frihet inte kan innebära andras ohälsa och ofrihet. Trots det har många hundra anmält restriktionen med vaccinationsintyg för större evenemang (med över 100 deltagare) till Justitieombudsmannen (JO). En ovaccinerad sjuksköterska som vägrat byta arbetsuppgifter har också anmält Uppsala kommun till JO (UNT 29/11). Kollegerna i intensivvården måste undra.
Den nya omikron-varianten har också fått många, bland annat Läkare utan gränser, att slå fast att vaccinegoismen inte har fungerat. Det hjälper inte att vaccintäckningen är hög i EU och USA. Om den övriga världen är ovaccinerad kommer förr eller senare en ny variant som vaccinet inte rår på att spridas. I stora afrikanska länder som Etiopien och Nigeria är täckningen fortfarande bara runt tre procent (för minst en dos). ”En chockerande obalans”, kallar WHO-chefen Tedros Adhanom Ghebreyesus vaccinklyftan.
Men exemplet omikron visar att problemet är mer komplicerat än bara tillgången på vaccin. Sydafrika, där varianten först upptäcktes, har mycket god tillgång på vaccin men ändå är bara 24 procent av befolkningen fullvaccinerad. Ett bekymmer i många utvecklingsländer är också att det knappast hjälper att skeppa dit miljontals doser då det saknas personal att fördela dem. De utbildade sjuksköterskor som finns har också många andra epidemier och sjukdomar att hantera.
Den främsta anledningen till att världen aldrig kommer att vaccineras mot covid-19 är (som i Sydafrika) skepsisen mot vacciner och misstron mot myndigheter och regeringar. I öppna demokratier kan det fungera, liksom i slutna diktaturer. Men redan i östra Europa blir misstänksamheten ett problem. Rumänien har ungefär 40 procents täckning, Bulgarien inte ens 30 procent.
Hoppet står till att WHO:s högst preliminära bedömning av omikron-varianten står sig, att den ger förhållandevis milda symtom. I allra bästa fall, som en del epidemiologer förutspått, kommer med tiden allt smittsammare och samtidigt mindre farliga varianter av viruset som kan leda till flockimmunitet. Men det är mycket osäkert och meningarna bland experterna går isär.
JO-anmälningarna till trots, för de allra flesta svenskar är vaccinationsintyget redan rutin. Tongångarna från arenor och konsertlokaler den första kvällen (i onsdags) var genomgående positiva. Att tryggt kunna ta del av kultur och idrott är en självklarhet, liksom att göra vad man kan för att minska lidandet och belastningen i sjukvården. Lika självklart är att den som väljer att inte vaccinera sig inte automatiskt har tillgång till vad som bli ”smittspridningsevent”.
Kanske hjälper inte de svenska åtgärderna mot en ny coronavåg? Kanske är det bara bra om smittspridningen ökar och immuniteten sprider sig i grupper med lågvaccinationstäckning i Sverige? På ett plan är det enda vi kan göra att hålla tummarna.