Vad tänkte de på i det engelska kungahuset 1936, då kung Edward VIII tvingades abdikera och sedan tillbringa sitt liv i landsflykt? Allt för att han ville gifta sig med sin älskade, den frånskilda Wallis Simpson. Var det bara ett drag av omänsklighet, ett beteende som senare skulle upprepas med prinsessan Margaret, drottningens syster, och delvis också med prinsessan Diana? Eller fanns en slags insikt att om vi släpper in folk utifrån, ”vanliga människor”, så kommer hela bygget att rämna och monarkin att förpassas till historien?
Tv-serien The Crown (Netflix) är fiktion byggd på verkliga händelser, det vill säga det engelska hovets liv och leverne under 1900-talet. Oavsett hur sann den är i detaljerna kan man konstatera att den skildrar en gradvis anpassning till vanligt liv för de kungliga, generation för generation. Det börjar med drottningen som tvingades öppna en tvåvägskommunikation med folket, genom att bjuda in det nya tv-mediet till Buckingham Palace. Hennes barn blev sedan den första rojalistiska generation att kunna få avsluta sina döda resonemangsäktenskap. Helt logiskt blir barnbarnen den generation som kan säga tack och hej, det här uppstyltade livet är ingenting för mig.
Hoten mot monarkin kommer från flera håll. Dels kommer barn som tillåts växa upp bland vanliga människor att skaffa sig mer normala värderingar och slå tillbaka mot sina föräldrar. Det var vad som hände när Prins Harry och hans amerikanska fru Meghan Markle i veckan intervjuades av Oprah Winfrey om livet innanför murarna. Drottningen kan kanske klara den attacken genom en raketanpassning till verkligheten, genom att ta avstånd från rasism och uppmärksamma problemet med psykisk ohälsa. Men det kommer mer, var så säker.
Alla europeiska kungahus kommer att skakas av att ungdomarna släpps iväg för att leva jetsetliv med andra jetsetungdomar av olika bakgrund. Man kan fråga sig om det inte räcker med en tronarvinge som är beredd att ta ansvar, en William i England, en Victoria i Sverige eller en Felipe i Spanien? Kan man inte låta syskonen flyga iväg? Nej, exemplet Spanien visar att det inte är så enkelt.
Felipes syster Cristina gifte sig 1997 med handbollsspelaren Inaki Urdangarin, som blev hertig av Palma de Mallorca. Rubrikerna för omslagsparet skiftade helt karaktär när han anklagades för förskingring av mångmiljonbelopp och korruption. Han dömdes till ett längre fängelsestraff som han fortfarande avtjänar. Det kunde ha slutat där, men prinsessan Cristinas vittnesmål i rätten i Palma 2013-2014 och hennes eventuella inblandning fick spanjorerna att ifrågasätta hela kungahuset, särskilt hennes far kung Juan Carlos.
När han abdikerade i juni 2014 hade varenda euro han spenderat av de krisdrabbade spanjorernas pengar nagelfarits av pressen. Några exklusiva jaktresor tilldrog sig särskilt intresse. Men det slutade inte där heller. Även händelserna under demokratiseringen efter Francos död, och vid statskuppsförsöket 1981, där Juan Carlos ansågs ha spelat en viktig roll, ifrågasattes starkt och åtskilliga kopplingar till fascisterna kom i dagen. Varför har vi ett kungahus? Monarkin i Spanien hängde under flera år på en skör tråd och Felipe har haft ett digert arbete med att försöka återvinna förtroendet.
Oprahintervjun kan vara början på en epok av rojalistisk sårbarhet. Vem kommer härnäst? Den amerikanske finansmannen Chris O´Neill i SVT:s Min sanning? Vad kommer fram och kommer det att slutligen förpassa monarkin till historien? Det är väl i historien de egentligen hör hemma, prinsarna och prinsessorna? Det var kanske vad de tänkte på och var rädda för i Buckingham Palace 1936.