Ingen har missat att säkerhetsexperter och höga politiker talar om Rysslands hybridkrig mot Sverige och Europa. Som statsminister Ulf Kristersson (M) själv uttryckt det så är Sverige inte i krig – men det råder inte heller fred.
Syftet är att destabilisera Sverige och därmed försvaga vår motståndskraft, för att ytterst kunna bre ut sig och dominera världspolitiken. Hybridkriget är en avgörande faktor bakom det kraftigt försämrade säkerhetsläget.
Det kan handla om cyberattacker, sabotage, desinformation, spionage och så vidare. Det kan också vara att strategiskt etablera sig i Sverige, för insyn och inflytande. Även Kina och Iran verkar använda liknande metoder.
I skuggan av detta blir det därför obegripligt att Kammarrätten meddelade förra veckan att kommuner inte längre får bojkotta företag som är verksamma i Ryssland, i detta fall Mondelez som äger bland annat Marabou (SR 28/3). Uppsala är en av kommunerna som har bojkottat företaget.
Domen utgår från rättspraxis från 1969 och 1983, då gränsen mellan krig och fred inte var lika utsuddad som i dag. Domstolen slår fast att utrikespolitik inte är en kommunal angelägenhet, och att kommunerna därför inte får bojkotta företag på det här sättet.
Men problemet är inte domstolen. Det är Sveriges lagar och förhållningssätt till aktörer från illvilliga länder, som inte har förändrats i takt med den säkerhetspolitiska utvecklingen.
Den nya boken Rysslands hemliga krig mot Sverige, av den säkerhetspolitiske experten Patrik Oksanen, redogör för flera exempel på hur Ryssland har kunnat flytta fram positionerna i Sverige – på grund av blåögda beslutsfattare och daterade lagar (UNT Kultur 2/4). Statsbidrag och presstöd har utbetalats till aktörer som verkar för den ryska regimens intressen. Kommuner har beviljat bygglov till rysk-ortodoxa kyrkor, vid strategiskt viktiga platser, trots Säpos varningar för att de utgör en säkerhetsrisk.
Sedan 2009 styrs Stockholms tunnelbanor av MTR, trots säkerhetsforskares varningar att företagets kopplingar till kommunistpartiet i Kina är en säkerhetsrisk. Företaget har alltså full tillgång till Stockholms infrastruktur – än i dag. I november 2025 tar MTR:s uppdrag slut.
I sammanhanget kan kommunala bojkotter av Marabou-choklad verka litet. Men företag som är verksamma i Ryssland betalar skatt där och bidrar därmed indirekt till landets krigföring.
För att förstärka Sveriges totalförsvar måste synen förändras på kommuners och regioners befogenheter och ansvar för säkerhetspolitiska frågor. I praktiken måste de kunna stärka Sveriges motståndskraft – och agera i enlighet med landets intresse. Alla behöver som bekant hugga i och hålla emot.
Då behövs ändrad lagstiftning. Och mer vaksamma politiker – på alla nivåer.