Vem som styr i Uppsala inte det viktigaste

Pratet om vem som tar vem i Uppsalapolitiken skymmer något viktigare. Hur mycket som egentligen måste förbättras i kommunen.

Uppsala har många kvaliteter, men låg skatt är inte en av dem.

Uppsala har många kvaliteter, men låg skatt är inte en av dem.

Foto: Adam Wrafter

Ledarkrönika2025-03-04 08:00
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.

Halvtid i Uppsalapolitiken. På nyhetsplats har UNT i en rad reportage skildrat läget i Uppsala kommun och i regionen när halva mandatperioden är över. Det har handlat om oväntade samarbeten, sidbyten och besvikna väljare. Men också hur Uppsala skulle kunna styras efter nästa val.

Det är lätt att fastna i oändliga varianter av "vem tar vem". För det är ju spännande, nästan som en dokusåpa. Om det blir lika jämnt som efter det senaste valet, kommer Erik Pelling och Socialdemokraterna snuva Therez Almerfors och Moderaterna på makten ännu en gång? Eller blir det till sist Pellings tur att kasta in handduken efter två mandatperioder som kommunstyrelsens ordförande?

Spännande, absolut. Men för Uppsalaborna är ju egentligen inte det viktiga vilka som styr med vilka, utan vilken den faktiska politiken blir. Att barnen inte trängs ihop i för stora förskolegrupper, att det går att komma fram på vägarna, att kollektivtrafiken fungerar – och att pengarna i plånboken räcker och blir över när kommunen har tagit sitt. Det är vad som är viktigt.

Här finns det all anledning för Uppsalaborna att rösta så att någon annan än Erik Pelling håller i taktpinnen efter nästa val.

För om det är någonting som utmärker kommunen är det bristande effektivitet och en oförmåga att leverera offentliga tjänster i nivå med de skatteintäkter man drar in. Ovanpå det är dessutom kommunalskatten hög givet befolkningsunderlaget och jämförbara kommuner.

Med ett annat styre som också vågar hantera skattemedlen mer effektivt skulle mycket kunna göras. Man skulle till exempel kunna satsa mer på barnomsorg och skola eller kanske genomföra en kombination av sänkt skatt och ökade satsningar.

Det är absolut inte omöjligt. Men det kräver en politisk vilja som har saknats i Uppsala de senaste mandatperioderna. Egentligen är ju förutsättningarna mycket goda. Befolkningssammansättningen är gynnsam, arbetslösheten förhållandevis låg och kommunen har flera år av god ekonomisk utveckling bakom sig. Ändå händer inget.

Därför måste Uppsalaborna inse att det aldrig blir någon sänkt kommunalskatt, åtminstone inte så länge Socialdemokraterna fortsätter att lägga beslag på posten som kommunstyrelsens ordförande. Ska en ändring ens finnas på kartan krävs nog ett nytt ledarskap – om det sedan är Almerfors (M), Nasari (C), Segersam (KD) eller Claesson (L) som bör bli den som kanske kan vi låta vara osagt.

Man kan säga både det ena och det andra om vem som borde styra med vem, men viktigast av allt är trots allt Uppsalaborna får den kommunala service de förtjänar.