Föreställ dig ett torg där någon ställer sig för att skandera sin åsikt. Det är tydligt för alla som går förbi om personen står där ensam med sitt budskap eller har med sig anhängare. Om personen sedan möter motstånd, är det också tydligt hur stor protestskaran är.
Men på dagens sociala medie-plattformar kan algoritmer, desinformatörer och trollfabriker snedvrida bilden av samtalet. I torgexemplet kan det liknas vid att bussa dit folk för att iscensätta en folkmassa, eller att den som talar överröstas av annat oljud så budskapet inte når folket på torget.
I Sverige blev det tydligt 2024 i och med TV4:s Kalla faktas avslöjande att Sverigedemokraterna använt sig av trollfabriker. Med fabricerade konton förvred SD:s kommunikationsavdelning det demokratiska samtalet till sin fördel, och gav sken av en större folksamling på det digitala torget än vad som var fallet.
Auktoritära krafter använder sig också av plattformarnas algoritmer för att bedriva påverkanskampanjer mot demokratier. Det tydligaste exemplet för Sverige är LVU-kampanjen, där felaktig information spreds och eldades på om att socialtjänsten missbrukar möjligheten att omhänderta barn enligt LVU (lagen om vård av unga) för att kidnappa muslimska barn.
Jag har också tidigare skrivit om att allt fler demokratier överväger ett förbud av kinaägda TikTok, då appen bedöms vara en säkerhetsrisk och arena för påverkanskampanjer (UNT 6/1).
Sedan X-ägaren Elon Musk och nu även Facebooks Mark Zuckerberg svurit trohet till Trump och avsagt sig ansvaret för innehållet på deras plattformar råder anarki på det digitala torget. Eller nja, om det ändå vore så väl. Tvärtom premieras högerextrema eller auktoritära åsikter av algoritmerna. Och detta utnyttjas såklart av diktaturerna i informationskrigföringen mot västs demokratier.
Striden mellan demokratiska och auktoritära krafter kommer tyvärr inte att vinnas så länge man godtroget tror att det räcker med att bemöta de senare i sak. Torgets folkmassa och ljudnivåer är nämligen manipulerade.
Och om stödet för en åsikt verkar vara större än det egentligen är, riskerar politikerna fatta beslut i tron att de följer en folkvilja som i själva verket är fabricerad. Då är den demokratiska debatten satt ur spel.
Det behövs i stället en sansad diskussion om hur demokratier kan säkerställa den fria åsiktsbildningen i plattformarnas tidevarv. En viktig del i detta är att se till hur debatten på nätet kan ske på lika villkor.
I dagsläget är den kraftigt snedvriden till de auktoritära strömningarnas fördel. Det gör demokratierna till förlorare.