Kylan som tillfällig ångestdämpare

Samma väder kan bli vanligare med ett förändrat klimat.

Kylan håller större delen av landet i ett fast grepp.

Kylan håller större delen av landet i ett fast grepp.

Foto: Eira Desax

Ledarkrönika2024-01-03 14:33
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Minus 43,5 i Kvikkjokk natten till onsdag! På söndag morgon ska det enligt SMHI bli minus 24 grader i Uppsala och det kommer att ”kännas som minus 30” (UNT 3/1). För en gångs skull tycks den på vissa sajter ofta återkommande meteorologvarningen ”håll er inne” vara befogad. Uppmaningen understryks av att tågen norr om Umeå ställts in till och med torsdag. Det är helt enkelt för farligt för passagerarna om det skulle bli ett stopp.

Det känns lite märkligt att tänka på att 2024 sannolikt blir det varmaste året på jorden sedan mätningarna startade. Det gångna året tog rekordet med en genomsnittstemperatur på cirka 1,40 grader Celsius över förindustriell nivå. Väderfenomenet El Niño uppstod på norra halvklotet i våras och har normalt störst inverkan på temperaturen efter sin topp (FN, 30/11).

De allra flesta vet vid det här laget att det är medeltemperatur som gäller, att den bör begränsas till 1,5 graders ökning enligt Parisavtalet från 2015. Ett annat viktigt mått är halten koldioxid i atmosfären, där 400 miljondelar länge pekades ut som en kritisk gräns och som nu passerats med råge (422,3 enligt de senaste uppskattningarna).

Ändå är det tydligt att oron för klimatförändringarna minskar när det blir riktigt kallt. Det är ingenting att förvånas över, att oron ökar under värmeböljor med skogsbränder, som under sommaren 2018. Psykologiskt blir det kanske också en välbehövlig paus, som inte gör någon skada så länge de strukturella åtgärderna för att minska utsläppen är på plats, på nationell nivå liksom inom EU och globalt. Vilket de förvisso inte är, inte ännu i alla fall.

Är en köldknäpp och kanske en rekordkall vinter bara en vädervariation eller kan även det vara ett tecken på ett förändrat klimat? Det kan vara det senare, faktiskt. När polerna värms upp mer än resten av jorden påverkas jordens jetströmmar, vilket ökar risken för extremväder som torka, skyfall, orkaner och värmeböljor, men också sannolikheten för att samma vädertyp ligger kvar länge.

Värmeböljorna lär alltså bli vanligare framöver, men också de blöta och kalla somrarna. Milda och gröna vintrar lär fortsätta vara ett hot mot glaciärerna och allt vad vintersport heter, men ”köldsmockorna” blir också vanligare. Det är mellanregistret som blir lidande.

Ingen dör av en kylslagen sommar eller av minus 40 i några veckor, inte alls som med andra typer av extremväder. Uppsalaborna kan ta lite sovmorgon på söndag men sedan finns knappast någon anledning att hålla sig inne, i alla inte om vinden mojnat. Det känns bra på ett annat plan, att inte fåglarna sjunger och växterna slår ut i januari. Tillfälligt, men ändå.