Tar förhållandet slut nu, det mellan Liberalerna och regeringen? Partiledaren Nyamko Sabuni har ju hela tiden varit avogt inställd till Januariöverenskommelsen.
Det har en längre tid verkat som att L letat efter ett sätt att göra slut på ett dåligt förhållande. Det lyckades nästan med Las, innan Metall och Kommunal satte stopp för separationen. Nu är det förslaget till ny migrationslag som ska värka fram separationen.
Januariöverenskommelsen har visserligen inneburit en rad liberala sakpolitiska segrar. Tillsammans med Centern har Liberalerna tvingat fram eftergifter från Socialdemokraterna. S-MP-regeringen drev igenom förändringar som aldrig kom till stånd under åtta år av alliansstyre. För L är avskaffandet av värnskatten och ”flyttskatten” tydliga framgångar.
Men de sakpolitiska framgångarna kan inte dölja den opinionsmässiga katastrofen: Liberalerna verkar inte veta vad man vill, väljarna förstår det hur som helst inte, och ogillar dessutom samarbetet Socialdemokraterna, sakpolitiken till trots.
Den liberala partiledningen gör därmed rätt analys att det är dags lämna budgetsamarbetet, men de väljer fel fråga för att göra det.
I en fri oppositionsroll skulle partiet ha 1,5 år på sig att positionera sig och faktiskt förklara för väljarna varför man förtjänar en röst i september 2022. Utifrån sin nya roll kan man ömsom stödja regeringen, ömsom Moderaterna och Kristdemokraterna, eller söka stöd för egna initiativ.
Några större förändringar av maktbalansen i riksdagen skulle ett liberalt avhopp från Januariöverenskommelsen nämligen inte innebära. De gånger M, KD och SD går samman skulle S, MP och C behöva aktivt stöd från V – eller L. Och i mandatperiodens sista omröstning om höstbudget skulle ett gemensamt M-KD-L-förslag, som stöds av SD, kunna vinna över S-MP-C-förslag om V väljer att lägga ner sina röster i den sista omröstningen.
Men en ny migrationslag är som sagt fel fråga att lämna budgetsamarbetet för. Dels för att Januariöverenskommelsen faktiskt innehåller en punkt om att den humanitära skyddsgrund L nu vänder sig emot ska införas. Dels för att det sänder fel signaler om vilken roll L vill spela i svensk politik.
Ett liberalt parti som vill locka liberala väljare kan absolut vara ”höger” i sin fria roll och ta strid för sänkta skatter, marknadsreformer och – för all del – tydliga krav på medborgarna. Men det kan inte uppfattas som invandringskritiskt. Den rollen gör L bäst i att lämna över till andra partier – både av väljartaktiska och principiella skäl.