Det går fort nu. Inom våra barns livstid har en tredjedel av Himalayas glaciärer smält bort. Vad det innebär för miljarder människor som är beroende av vattnet vill man helst inte tänka på.
Vår tids andra ödesfråga rinner också upp på den Tibetanska högplatån. Där börjar de stora floder som fött en av historiens främsta civilisationer, på väg att återta sin rättmätiga plats.
Kinas resa till världstoppen går lika svindlande snabbt som klimatförändringarna. När jag besökte Peking första gången syntes knappt en bil på gatorna, bara tusen och åter tusen tålmodigt trampade cyklar. Idag går det hundra Ferraris i Kina på varje Kia i Sverige.
Peking är ikapp och förbi. För tjugo år sedan fanns tio kinesiska namn på listan över världens 500 största företag. Nu är siffran 121, fler än de amerikanska. Kina har likaså passerat USA när det gäller patent och forskning.
Skiftet i supermaktstoppen vore knepigt nog även om Kina var en liberal demokrati. Global dominans ger enorma fördelar, inte minst vad gäller valuta och handel. De två stora sitter fast i Thukydidesfällan, namngiven efter historikern som beskrev dynamiken mellan antikens Sparta och Aten.
Maktförskjutning, fruktan och hybris lika med konflikt. Kraftmätningen mellan Kina och USA är mer thukydidisk än kalla kriget. Sovjetunionen hade visserligen kärnvapen och en konkurrerande ideologi, men var ekonomiskt en myra.
Så icke denna gång. Vi riskerar det sämsta av två världar: Pekings totalitära nationalism mot Washingtons klumpiga ovana att bomba utrikespolitiska problem.
Den rationella diktaturen mot den irrationella demokratin. På vilken sida står Sverige?
I det geopolitiska spelet vore det klokt att lämna frågan obesvarad. USA:s kamp för att behålla positionen som top dog är inte Sveriges kamp. Däremot har vi gemensam plikt att stå upp mot Kinas människorättsbrott, för en demokratisk världsordning, till exempel när kinesiska diplomater hotar journalister.
Svensk neutralitetspolitik är inte helt fel ändå. Under andra världskriget såg det ut som om vi svek Finland och Norge när de anfölls av Sovjet och Tyskland. Men när Hitler och Stalin brakade ihop med varandra visade sig den svenska neutraliteten oantastlig.
Likadant under kalla kriget. Den alliansfria linjen verkade principiellt tvivelaktig, men blev pragmatiskt rätt när skurkregimen i Moskva imploderade fredligt.
På så sätt kan EU och Sverige hjälpa jättarna att undvika Thukydides fälla: stå upp för frihet och rättvisa, men inte för militarism och maktmonopol.