Man är inte så unik som man tror. Man lyssnade på statsministern för två veckor sedan då han gav klartecken för inrikes resor, satt fast i bokningen till Gotlandsfärjan ett halvt dygn innan man fick en tur- och returbiljett till Visby. Man ska inte åka om man är sjuk (förstås) eller har symtom (här blir det genast mera vagt). Man ska inte frottera sig med riskgrupper, bara ligga lågt på överresan, bege sig till stugan och ligga lågt några veckor till. Man är inte unik, och det är det som är problemet.

På en köttfabrik i Tyskland smittades 1 300 av 6 000 anställda. I en kör i Mount Vernon i USA smittades 53 av 61 medlemmar efter att en av deltagarna ”känt sig förkyld” under tre dagar. Gällivare har fått ett större coronautbrott som kan spåras till ett evenemang i gruvan. I Motala och Söderhamn har studentfiranden lett till omfattande smittspridning under juni.

Till skillnad från influensa tycks covid-19, i likhet med andra coronavirus, spridas i kluster. Enstaka ”superspridare” kan orsaka större utbrott, och det går inte på förhand att säga vilka dessa är.

Efter en dyster och händelsefattig vår ska alltså en folkvandring äga rum i juli. En god del av svenskarna under 70 år kommer att förflytta sig mellan hemmet och platser där man kan doppa tårna i vatten. Det första problemet är resan. Buss-, tåg- och färjebolag har i olika grad vidtagit åtgärder, till exempel minskat antal passagerare. Men i det stora hela är det ett individuellt ansvar att hålla distans.

Väl framme visar det sig vara svårt att ”ligga lågt”. Var stugan verkligen så här trång? Vad hände med den där fiberuppkopplingen som varit på tal? Utanför påminner inte heller mycket om vårens försiktiga coronalunk. Glasskiosker, loppisar och lanthandlar har inte anpassat sig. Barn förstår inte och tonåringar ledsnar snart. Och ur ett rent smittoperspektiv, inga jämförelser i övrigt, påminner inte Visby med sin ringmur lite om en tysk köttfabrik?

I princip är det bra att covid-19 sprids i kluster, då det minskar risken för den andra våg som många fruktat. En forskare liknade spridningen vid en svårsläckt skogsbrand som kommer att flamma upp här och där under en tid framöver. Det kan bli hanterbart, men först gäller det att klara av sommaren.

Visby har 23 000 invånare, Marstrand 1 300 och Kivik 1 000. Dessa orter är på flera viktiga sätt (snabb tillgång till vårdplatser) inte byggda för fler, även om de kan erbjuda boende och mat till många under en kort period. Hundratusentals unika beslut kan med andra ord ge en obehaglig masseffekt de närmaste veckorna.