Dagens las skyddar inte 55-plussarna

Det är inte alls bara diskriminering som gör att äldre väljs bort från jobb.

Krönika av Johan Rudström.

Krönika av Johan Rudström.

Foto: Jonas Ekströmer

Ledarkrönika2021-05-21 06:04
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ett slarvigt utspel från nya ordföranden för Centerns ungdomsförbund, Réka Tolnai, fick åter alla att prata förbi varandra i frågan om las, lagen om anställningsskydd. Tolnai vill avskaffa las, ”sosselagen”, som hon hävdar bara ”skyddar Britt-Marie, 45, som har suttit kvar i fikarummet i flera år”. En inte så liten del av kritiken handlade om namnvalet. ”Hon kanske borde hetat Lena”, tillstod Réka Tolnai (DN 20/5).

Nej, även ”Lena” är pensionsmässig vid det här laget eftersom namnet peakade på 1950-talet. Det är snarare en Linda eller en Jenny hon far efter. Inte så lätt för en 22-årig ungdomsförbundare att ha koll på alla dinosaurienamn, tänker kanske många. Och i nästa steg – hon har väl inte koll på så mycket annat heller? Ännu ett tillfälle att diskutera en av de viktigaste politiska frågorna i Sverige har passerat.

Mikael, 53, sitter knappast alls och fikar. Men han mår allt sämre och känner sig allt mindre behövd på företaget. Han tänker att han borde ha gått den där chefsutbildningen för 15 år sedan. ”Du behövs verkligen här, ingen kan alla delar av jobbet som du”, sade chefen då. Han fick visst några tusenlappar i påökt också. Han ler åt minnet. Sedan de blev uppköpta av ett tyskt företag för några år sedan, och lade om hela produktionen, är det knappt någon som har pratat med honom över huvud taget.

I nästa sväng kommer Mikael att få ett ”erbjudande” av den nye chefen, det är han helt övertygad om. Sedan väntar ett år med lön, Trygghetsrådet, kurser och ett visst hopp. Men sedan? Varför tog han inte chansen då, när det fanns en öppning hos konkurrenten för ett helt annat jobb? Han vet varför. Det kändes osäkert med huslånet, frun gick en kurs och barnen var inte riktigt utflugna ännu. Han hade sina anställningsår, och skulle få börja om från början igen. Det var faktiskt las som hejdade honom, inser han. Den så kallade tryggheten, vad är den värd nu?

Det senaste året har antalet långtidsarbetslösa 55-64-åringar stigit till 76 000 personer. Det talas mycket om att de faller offer för åldersdiskriminering, att arbetsgivarna inte vill ha deras erfarenhet. Mot bättre vetande, alltså, ren diskriminering.

Mindre talas det om las och om varför den här gruppen är mindre behövd. LO-basen Susanna Gideonsson vet, och uppgav i veckan att hon vill se en ny förhandling med Svenskt Näringsliv om just omställningsförsäkringen. Det måste finnas en användbar lagstiftning för det moderna arbetslivet. Det kommer nya 55-plussare. Så småningom kommer även ungdomsförbundare att hamna där och då är det inte alls säkert att hög svansföring på sociala medier är vad som gäller på jobbmarknaden.