Redan i våras stod det klart att covid-19 drabbade äldre väldigt mycket hårdare än yngre. Italien nådde förfärande snabbt höga dödstal och när de italienska hälsomyndigheterna studerade de första 30 000 som avlidit med viruset, och räknade av från toppen av ålderspyramiden, blev bara ett fåtal döda kvar. När man dessutom räknat bort alla med sjukdomar i botten återstod ett tiotal under 40 år. Det är inte uteslutet att också dessa hade någon underliggande sjukdom, men det kunde inte bekräftas.
Så har det fortsatt, i Italien liksom i andra länder. I Sverige är drygt 90 procent av dem som avlidit med covid över 70 år, 96,5 procent är över 60 år nästan 99 procent över 50 år. I den svenska statistiken framgår inte hur stor andel av de avlidna yngre som haft underliggande sjukdomar och därmed tillhört en riskgrupp. Fetma och diabetes ökar risken för svår sjukdom, enligt Folkhälsomyndigheten, liksom en rad sjukdomar med påverkan på hjärta och lungor.
Visst kan yngre och medelålders bli väldigt sjuka av coronaviruset, medierapporteringen om sådana fall har varit ymnig under 2020. Men man kan konstatera att om det vore vanligt att yngre blev svårt sjuka borde det också slå igenom i statistiken för avlidna. Det gör det alltså inte.
I Region Uppsala har sex personer under 60 år avlidit med covid-19, av totalt 341 avlidna. Tre avlidna hade inte fyllt 50 och en pojke var i tonåren. Det senare fallet blev en stor nyhet i november. Hans mamma gick några dagar senare ut och berättade om sin 13-årige sons svåra och sällsynta lungsjukdom, som gjort att han haft ett mycket omfattande vårdbehov sedan födseln. ”Jag känner att det är mitt ansvar att informera om hans död”, sade hon (SVT 1/12). Hon ville alltså inte att andra föräldrar skulle låta sig skrämmas av pojkens öde och tro att deras barn också var i fara.
Det var fint gjort av mamman. Hon uppfyllde det som borde vara myndigheternas uppgift, att tala om exakt hur det ligger till med den nya sjukdomen, vartefter att fakta kommer fram. Medier har också ett ansvar. Budskap till yngre om att covid-19 är en livsfarlig sjukdom för alla har liten effekt, då dessa efter hand märker att det inte är riktigt sant.
Alla visste ju hur det låg till redan i våras – att yngres leverne sprider viruset och orsakar död i andra eller tredje hand. Hade det hjälpt att lyfta blicken en aning från munskydd och hemtjänstvikarier och fokusera på smittspridningens kärna? Hade andra vågens härjningar på särskilda boenden i höst i så fall kunnat mildras? Kanske, det hade i alla fall inte skadat med en större tydlighet från myndigheter och medier om dödligheten i covid-19.