Coronapandemin är inte över. ”Det värsta ligger fortfarande framför oss”, sade WHO-chefen Tedros Adhanom Ghebreyesus i måndags sedan antalet dödsfall med covid-19 passerat en halv miljon i världen. Smittspridningen är fortfarande inte under kontroll i Nord- och Sydamerika. Länder som börjat öppna får nya utbrott och tvingas delvis stänga igen, exempelvis Kina och Australien.
Någon ”pandemivinnare” är svår att utse i dagsläget. Nyzeeländarna har börjat misströsta i sin isolering och ifrågasätta sin tidigare så hyllade premiärminister Jacinda Arden. ”Frånvaron av viruset är vår största utmaning. Vi lever med ett reducerat synfält och olycksbådande framtidsutsikter”, säger psykologen Sarb Johal till The Guardian (1/7).
Det ständigt hårdtestande Sydkorea är fortfarande ett föredöme. Och Afrika, med mycket få fall förutom i länderna som gränsar till Medelhavet. Noll (0) dödsfall i Uganda med 43 miljoner invånare till exempel. Med hänsyn till osäkerheten i statistiken måste forskarna ändå ta reda på varför afrikanska länder klarat sig så bra. En mycket ung befolkning och få även inom övriga riskgrupper är tänkbara förklaringar.
I Sverige säger inte Folkhälsomyndigheten längre att vården har hög eller mycket hög belastning. Helt naturligt då vi ser få nya allvarliga sjukdomsfall i covid-19 och IVA-avdelningarna nästan tömts på dessa (tre fanns kvar i Uppsala län i går). I genomsnitt 25 dödsfall per dag innebär att det inte längre finns en generell överdödlighet i Sverige.
Den pedagogiska uppgiften att få svenskar att fortsätta hålla avstånd är uppenbar, när man nu börjat resa och även kan träffa äldre igen (om man testats positivt för antikroppar). Nyheten om KI-studien som indikerade att dubbelt så många kan vara immuna mot viruset, trots avsaknad av antikroppar, bidrar också. Det vore ett galoppsprång mot flockimmunitet och ett tecken på att den bitvis hårt kritiserade statsepidemiologen Anders Tegnell trots allt haft mer rätt än fel.
Framtiden och återgången till vardagen i höst får utvisa hur läget ter sig i Sverige. Nedgången i pandemin gör i alla fall att efterdebatten redan kan skymtas. Huvudspåret är och förblir äldrevården, hur de allra äldsta och svagaste på äldreboenden och i hemtjänsten inte kunde skyddas när man tillät virussmittan att spridas.
Men det kommer också att diskuteras hur vissa grupper av utrikes födda (Somalia och Mellanöstern) kunde ha en överdödlighet på flera hundra procent i våras. Även om det värsta av pandemin skulle ligga bakom oss i Sverige har vi ett stort arbete framför oss.