Det verkade helt orimligt. För en dryg månad sedan ”chockades” det gotländska storföretaget Cementa av ett beslut i Mark- och miljööverdomstolen. Domstolen avvisade målet på grund av brister i underlaget om konsekvenser för grundvattnet på Gotland. Tiden för att överklaga till Högsta Domstolen är för kort och 31 oktober upphör tillståndet att bryta kalk. Omkring 500 jobb i glesbygdskommunen skulle försvinna direkt och väldigt många fler hotas på sikt när hela den svenska byggsektorn plötsligt står utan cementleveranser.
Ett sådant agerande verkar orimligt från början till slut, politiskt och ekonomiskt. Det är också orimligt, men på samma gång typiskt för en samtid där olika positioner blivit viktigare än beslut och dess konsekvenser.
Cementa visste exakt vad som väntade våren 2017 när Naturvårdsverket föreslagit en utökning av Natura 2000-områdena Hejnum Kallgate och Bojsvätar väster om Slite. Det rörde sig bara om ytterligare 200 hektar så kallade rikkärr, en bråkdel av de befintliga skyddsområdena men som skulle omöjliggöra kalkbrytning från ”nationalreserven” File hajdar efter 2021. ”Regeringen bör … inte följa Naturvårdsverkets förslag”, skrev Cementa i sin rekommendation (17/4 2017). Men regeringen lyssnade inte.
Efter beskedet i juli hänvisade regeringen till rättsprocessen och spelade ovetande om att man satt ramarna för densamma. Det ena regeringspartiet (MP) ser dessutom ett tillfälle att klämma åt företaget som står för de näst största utsläppen av koldioxid i Sverige, oaktat att frågan handlar om grundvattnet och att utsläppen från cementtillverkningen bara flyttar utomlands i stället. Och oppositionen (M) ryar om extrempolitik som kostar jobb och lämnar industrin åt sitt öde (Expressen 9/8).
Att en S-regering ledd av en före detta Metallordförande skulle sätta stopp för en basindustri på det här sättet har hittills varit en orimlighet. Det är mycket som ställs på sin spets med Cementaärendet och en hel landsända väntar på besked. Andra landsändar med energikrävande industrier ser också på. Det här är ingen fråga som Stefan Löfven kan lösa genom att med ett penndrag flytta ett par myndigheter från Stockholm till Gotland.
På tisdagen meddelade näringsminister Ibrahim Baylan (S) och miljöminister Per Bolund (MP) att Cementas tillstånd förlängs med cirka åtta månader genom en tillfällig ändring i miljöbalken. Så mycket för långsiktighet och respekt för rättsordningen. ”Inom överskådlig framtid har Sverige behov av cement”, säger Baylan. Det borde ha stått fullkomligt klart redan för tre år sedan när man gick de miljöpartistiska regeringskollegerna till mötes.