Bygg inte bostäder i Seminarieparken

Det är oförståeligt att partierna i Uppsalas kommunstyrelse framhärdar med förslaget om att bygga i Seminarieparken.

Det är viktigare att bevara Seminarieparken i sin helhet än att bygga 110 nya lägenheter.

Det är viktigare att bevara Seminarieparken i sin helhet än att bygga 110 nya lägenheter.

Foto: Elin Larsson

Ledarkrönika2020-12-15 06:30
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.

Vad är egentligen ett riksintresse och ett stycke unik Uppsalamiljö värd? 110 lägenheter som lika gärna skulle kunna byggas någon annan stans, är svaret. I alla fall för samtliga Uppsalapartier i kommunstyrelsen utom ett.

För på onsdagens sammanträde med kommunstyrelsen beseglas sannolikt Seminarieparkens öde. Endast Centerpartiet reserverar sig mot beslutet. Efter att ha varit en följetong i ett decennium ska det nu bli bostäder i parken. Äntligen, utbrister byggivrarna. Tyvärr, konstaterar de som ser ett stycke unik Uppsalamiljö försvinna.

Det är visserligen sant att förslaget har bantats, från 220 till 110 lägenheter, byggnadernas storlek har krympt och både de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna och fotbollsplanen blir kvar. Men det är ändå både ett ingrepp i en unik kulturmiljö som en gång förklarats som riksintresse av länsstyrelsen, och rent ut sagt onödigt.

Uppsala har växt rejält sedan den utdragna processen om att bygga bostäder i Seminarieparken drogs i gång. Och visst är bostadsbristen fortfarande stor, samtidigt kommunens befolkning fortsätter att öka.

Just därför blir den politiska låsningen kring Seminariet så svår att förstå. Hur man än räknar kommer de 110 lägenheterna som planeras i kvarteret bara att utgöra en ytterst liten del av Uppsalas växande bostadsbestånd. Och det finns ett värde i att bevara värdefulla kultur- och naturmiljöer – oavsett om en stads befolkning växer eller ej.

Det som från början handlade om att hitta smarta, centrumnära platser för nya bostäder har förvandlats till en prestigefråga: nu har vi bråkat om det här så länge, så nu kommer vi att driva igenom det vare sig det behövs eller ej. Trots att Uppsala ser annorlunda ut nu än för tio år sedan. Hela bostadsområden har vuxit upp där det förr bara fanns ängsmark och sly, och de centrala delarna av staden har förtätats kraftigt.

Att i detta läge framhärda med ett förslag som, utöver att det påverkar en gammal kulturmiljö, i praktiken avskärmar och ”privatiserar” parkmark i centrala Uppsala, känns mer än lovligt tondövt.

Några problem att få bostäderna sålda och uthyrda kommer det inte vara. För dem som flyttar in kommer det att vara en fantastisk boendemiljö i ett bra läge. Men det betyder inte att det är rätt av kommunstyrelsen att beröva de kringboende en allmän park.

Det saknas knappast mark för nya bostäder i Uppsala, däremot har vi bara de parker vi har. Bevarandet av dem borde gå före politisk prestige.