”Den bördiga Uppsalaslätten ska värnas.” Så sa kommunstyrelsens ordförande Erik Pelling (S) när han i juni intervjuades av UNT om var framtida industritomter kan anläggas (24/6).
Uttalandet gällde dock inte all åkermark i Uppsala med omnejd, utan specifikt öster om Fyrislund. Där menar Pelling att det är stopp: ”E4 har vi satt som en tydlig gräns i kommunens översiktsplan”. Västra Librobäck, 63 hektar industriområde på vad som i dag är åkermark ingår nämligen fortfarande i kommunens planer.
Västra Librobäck finns med i det ”Programdirektiv verksamhetsmark för näringslivet” som kommunstyrelsen har att ta ställning till på onsdag. Det är utan överdrift en rejäl målkonflikt som gömmer sig i ärendets tjänstemannaprosa. Det uttalade målet är att senast 2030 ha minst 100 hektar mark redo för kontor, handel och industri, så kallad verksamhetsmark. Genom att kontinuerligt utöka marken tillgänglig för industritomter ska man bidra ”till att uppnå det övergripande målet om 2 000 nya arbetstillfällen per år”.
Samtidigt ska hänsyn tas till ”åkermark för livsmedelsproduktion samt natur- och friluftsvärden i skogsmarker”. Så, vad är egentligen viktigast, att åkermark oumbärlig för livsmedelsproduktion tryggas eller att ett växande Uppsala får fler arbetstillfällen?
På kort sikt borde det givna svaret vara att sätta åkermarken främst. Det är så klart fullt möjligt att odla upp ny åkermark där det nu växer skog. Det finns ingen naturlag som säger att de 6 till 7 procent av Sveriges yta som i dag är jordbruksmark inte skulle kunna utökas. Betydligt mer av Sveriges yta var uppodlad förr och kan förstås bli det igen.
Men att bryta ny jordbruksmark är ett långsiktigt projekt och innebär stora investeringar för enskilda lantbrukare. På kortare sikt har vi den befintliga åkermarken att förhålla oss till, exempelvis i Librobäck. Och därför är det så viktigt att gå försiktigt fram när staden växer och behovet av mark för handel och industri ökar.
Det är en grannlaga uppgift Uppsalas styrande partier har framför sig, särskilt om de menar allvar med att den bördiga Uppsalaslätten ska bevaras. Möjligheten att frigöra mark i kommunen begränsas ju också av naturreservat och Försvarsmakten i Ärna.
Det är i grund och botten bra att det tas fram en plan för hur handel, kontor och industri kan växa i Uppsala. Just för att kunna agera långsiktigt och förhindra kortsiktig exploatering av viktig jordbruksmark. Men på onsdagens sammanträde kommer kommunstyrelseledamöterna ändå inte undan frågan: Hur mycket är egentligen 2000 jobb om året värt?