Uppsalas stadskärna måste breddas

Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att man kommit till Eskilstuna eller Borås.

Varför är inte det här en riktig gågata?

Varför är inte det här en riktig gågata?

Foto: Lotta Frithiof

Ledarkrönika2024-12-03 18:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

”Uppsala växer. Redan i dag är vi Sveriges fjärde storstad – mitt i ett av Europas mest expansiva tillväxtområden.”

Så beskriver Uppsala kommun sig själv. Men de besökare som kommer för att se en ”storstad i ett expansivt tillväxtområde” kommer att bli besvikna. De har klivit av tåget vid Resecentrum i Uppsala, men kunde lika gärna ha hamnat i Borås eller Eskilstuna.

Uppsala är på många sätt fantastiskt, och det svårt att förneka att staden har oerhörd potential, men centrala Uppsala har ett småstadscentrum. I praktiken bara 1,5 gata bred (gågatan längs Svartbäcksgatan och Kungsängsgatan och så halvmesyren Dragarbrunnsgatan).

Med en befolkningsmängd som närmar sig 250 000 invånare, borde Uppsalas centrum vara större. Det är uppseendeväckande att inte större ytor är reserverade för uteliv, flanerande och kommers.

Nu går ”Plan för innerstaden” och ”Trafiknätsplan” på remiss. Redan nu finns där förslag om att utöka förbudet för biltrafik på Kungsgatan. Det kan med fördel kompletteras med att Dragarbrunnsgatan till slut blir en riktig gågata, samtidigt som biltrafiken portas från ågatorna och Svartbäcksgatans förlängning.

Här finns en viktig invändning att göra: kommunens tanke är att den genomfartstrafik som i dag går längs Kungsgatan ska flyttas längre ut från stadskärnan, till Väderkvarnsgatan, Dag Hammarskjölds väg och Övre Slottsgatan. Detsamma gäller i praktiken för den trafik som nu går över Dragarbrunnsgatan, när man försöker hitta alternativ till Kungsgatan. Men denna ”yttre ring” är knappast dimensionerad för en kraftigt ökad genomfartstrafik. Och någon riktig ringled finns inte.

En sådan här förändring går egentligen bara att genomföra om den också kombineras med åtgärder som minskar det totala bilåkandet. På kommunalbyråkratiska kallas det att ”prioritera yteffektiva transporter” (UNT 30/11). Vad det betyder är att fler måste att ta bussen, cykeln eller helt enkelt gå.

För kommunen innebär det bättre cykelleder, fler säkra cykelparkeringar centralt och förstås bussfiler som snabbar upp bussresorna. Det allra viktigaste instrumentet, priset på bussbiljetten, ansvarar Region Uppsala för. Där planerar dock det S-ledda styret att höja priset för resor med kollektivtrafiken.

Uppsalaborna förtjänar ett stort, levande och bilfritt centrum. Men de förtjänar faktiskt också en fungerande genomfartstrafik om och när de måste ta bilen. Därför borde Erik Pelling (S) ta ett snack med regionstyrelsens ordförande Helena Proos (också S) och förklara att höjda priser inte får fler att ta bussen.

Eller så kastar vi trafikplanen i sjön redan nu. Och nöjer oss med att vara som Eskilstuna och Borås.