Fjorton minuter in i förlängningen får Mario Kempes den där passningen. Han tar sig elegant förbi de tre orangeklädda försvararna, rundar målvakten och kan stöta bollen i mål. Sex minuter och ytterligare ett mål senare är Argentina världsmästare efter att ha besegrat finalmotståndaren Holland.

Själv var jag inte ens född när Kempes och hans lagkamrater vann fotbolls-VM på hemmaplan 1978, men har sett målklippen från finalmatchen många gånger.

När lagkaptenen Passarella hämtade VM-bucklan ur juntaledaren Videlas händer var det inte bara en seger för spelarna som kämpat i 120 minuter, utan också för juntan.

Ett så stort idrottsevenemang som fotbolls-VM eller sommar-OS kommer alltid att användas som propagandavapen av diktaturer. Det gjordes i Argentina, i Berlin 1936, i Moskva 1980 – och det kommer alldeles säkert att göras i Belarus i vår, om bara diktaktorn Lukasjenko får chansen.

Sedan protesterna mot det uppenbart förfuskade presidentvalet i Belarus inleddes i höstas har över 30 000 människor gripits, många har mist livet och landet har närmare 170 politiska fångar. Det är inte försvarbart att landet i vår, tillsammans med Lettland, ska få stå värd för ishockey-VM.

Inom några veckor väntas Internationella ishockeyförbundet (IIHF) fatta beslut om Belarus kommer att fråntas värdskapet för årets ishockey-VM. För närvarande befinner sig en delegation från IIHF, under ledning av sin ordförande René Fasel, i Minsk. På IIHF:s hemsida nämns endast att det handlar om hur spelarnas och ditresta åskådares säkerhet kan garanteras. Förhoppningsvis ställs det tuffare frågor till den belarusiska regimen bakom lyckta dörrar.

Om IIHF trots allt beslutar att låta Belarus kvarstå som arrangör måste Sverige bojkotta evenemanget. Hur mycket enskilda idrottsförbund och idrottsutövare än vill att det inte ska vara sant, så hör nämligen idrott och politik ihop. Det saknas verkligen inte exempel på det.

Svenska ishockeyförbundets ordförande Anders Larsson förklarade så sent som i tisdags att ”här och nu är läget så att det inte går att genomföra ett hockey-VM i Belarus.” Låt oss hoppas att han och hans förbund vågar stå fast vid det också om IIHF beslutar att mästerskapen ska genomföras som planerat.

Det spelar nämligen ingen roll vilka garantier Lukasjenko ger till IIHF. Han tänker inte annorlunda än sina föregångare i Berlin, Buenos Aires och Moskva. Precis som förra gången världsmästerskapet genomfördes i Belarus, kommer det att användas för att skifta fokus från protesterna och framställa regimen i så god dager som möjligt. Det är det sista landets demokratikämpar behöver.