Nuri Kino, prisbelönad journalist och författare, grundade organisationen A Demand For Action (ADFA) när Islamiska staten härjade som värst. Sedan dess har han opinionsbildat för att sätta ljus på hur illa ställt det är för förföljda kristna. Numera är ADFA en del av den internationella rörelsen mot religiös förföljelse och uppmärksammar även situationen för exempelvis Rohingya-muslimer i Myanmar.
I vanlig ordning har Kino fullt upp när jag hör av mig. Han och andra engagerade i ADFA planerar att under påsken dela ut mat till hundratals "hemlösa, flyktingar och andra tilltufsade" på S:ta Clara kyrka i Stockholm. En mindre liknande insats är även planerad i Göteborg.
Anledningen till att jag kontaktar Kino är för att få en lägesbild över hur han tycker att opinionsbildningen går. Vi har båda upplevt att det i den svenska debatten finns en viss oförståelse inför att kristna förföljs i många delar av världen.
Frida Park på tidningen Dagen var något på spåren när hon i en text konstaterade att: "...i ett av världens mest sekulära länder är det svårt att få ihop larmrapporter om torterade, trakasserade, misshandlade, skjutna, kidnappade och mördade troende med bilden av kristna som vita och privilegierade." (18/1).
Stereotypen av kristna som västerländska, rika och "vita" stämmer inte särskilt väl med verkligheten, eftersom en stor majoritet av alla kristna lever utanför västvärlden. Inte sällan som fattiga och förtryckta.
Den senaste lägesrapporten från organisationen Open Doors som granskar förföljelserna mot kristna, visar en övergripande försämring. I den, World watch list 2024, nämns den kraftiga ökningen av attacker mot kyrkor, kristna skolor och måltavlor. Kina står för en stor del av dessa attacker, även i Indien har över 2000 attacker registrerats under mätperioden. Medan det i Indien ofta är våldsamma folkmassor som attackerar kyrkor, är det i Kina vanligt att myndigheterna stänger ner dem.
I Afrika söder om Sahara – dit Kina exporterat övervakningsteknologi till flera länder – utnyttjar islamistiska terrorgrupper instabila situationer. Kristna mördas och fördrivs. En ytterligare dyster trend är att kristna i Mellanöstern fortsätter att bli färre. De värsta topp-tio-länderna på World watch list 2024 är Nordkorea, Somalia, Libyen, Eritrea, Jemen, Nigeria, Pakistan, Sudan, Iran och Afghanistan. Var sjunde kristen är förföljd för sin tro, konstaterar Open Doors.
Nuri Kino berättar att A Demand For Action har släppt en globalt uppmärksammad rapport, "The Elephant In The Room", om de senaste två decenniernas förföljelser i Irak. "Det finns snart inga kristna kvar i landet", säger Kino, och lägger till att kristna även har försvunnit från stora delar av Syrien. Kino och ADFA möter även svenska politiker och statstjänstemän. Bland annat har de framfört synpunkter på det svenska biståndet.
Så hur uppfattar Kino den svenska debatten, är den ändå inte bättre än för några år sedan, när det i vissa läger ansågs suspekt att ens lyfta frågan om kristnas utsatthet?
– Vi ser en mindre förändring till det bättre, till exempel i utrikesdeklarationen här i Sverige. Men det långt ifrån tillräckligt. Makthavare fortsätter tyvärr ha beröringsskräck när det gäller förföljelsen av kristna.
Det finns dessutom en ovilja till kunskap, menar han. Allt handlar inte heller om makthavare. Det är svårt att protestera när Kino säger "Hur många svenskar vet vad våffeldagen bygger på? Medan andra riskerar sitt liv för att fira den".
Oavsett om man vet att våffeldagen har en koppling till kristendomen borde man åtminstone känna till vilket helvete alltför många kristna har på jorden.