Om tio veckor går en trasig supermakt till presidentval. Även i normala fall föregås amerikanska val av smutskastning och negativa kampanjer, men också av flaggspäckade partikonvent, av optimism och framtidstro. I förra veckan sågs ingenting av detta när Joe Biden vid Demokraternas digitala konvent formellt utsågs till kandidaten som ska utmana Donald Trump i november.
Coronapandemin har drabbat hela världen, men särskilt det stora landet med de gigantiska klyftorna. George Floyd och Black lives matter-demonstrationerna har understrukit att USA är en nation som bara delvis blivit den mäktigaste och mest framgångsrika i världen. Därunder finns alla problem kvar som väntar på en lösning.
Ska Donald Trump bli den fjärde presidenten de senaste 100 åren (efter Hoover, Carter och Bush) som ställer upp till omval och förlorar? Det finns en hel del som tyder på det. Den tänkta omvalskampanjen 2020, att ekonomin går som tåget och att allt som utlovat är ”great”, har i alla fall ställts in och förpassats till papperskorgen.
När Trump blir pressad slår han tillbaka, skoningslöst. Men den för honom normala bombmattan av hån och tillmälen mot kritikerna har uteblivit den här gången. I stället handlar det om att få väljare att inte rösta genom attacker mot poströstningen i allmänhet och statliga US Postal Service i synnerhet. ”Presidenten är mer benägen att trycka tillbaka valdeltagandet än coronaviruset”, sade talmannen Nancy Pelosi härom veckan, medveten om att färre röster från minoriteter och svaga grupper är dåliga nyheter för Biden.
Men det stannar inte där. Black lives matter och corona har höjt tonläget mellan Vita huset och (demokratiskt styrda) delstater avsevärt. Militär har satts in, som inte dragits tillbaka i förstone. Som för att öka intrycket av en auktoritär stat har Trump uttryckt att det ingalunda är säkert att han kommer att acceptera höstens valresultat.
”Det enda sätt vi kan förlora på är om valet är riggat”, har Trump upprepat gång på gång de senaste veckorna. Och det är inte längre så att alla hans förtrogna håller med honom. Chris Wallace på Fox News, som intervjuat presidenten åtskilliga gånger, uttrycker exempelvis stark oro över utvecklingen. ”Det är mycket oroande. Fredliga maktskiften är något som hålls högt i vårt land”.
Brevet från företrädaren George HW Bush som mötte Bill Clinton den första dagen på jobbet 1993, ”du är vår president när du läser det här, jag önskar dig lycka till”, känns långt borta. Men för bara fyra år sedan underströk Trump att överlämnandet från Barack Obama varit ”excepitionellt”. Landets bästa hade ännu en gång övertrumfat besvikelsen över ett valresultat. Polariseringen i USA är ingenting nytt, den har pågått i decennier, men det är däremot tongångarna från Trump.
Kan verkligen demokratin vara hotad i USA? Den förre presidenten Barack Obama tror det. I sitt korta webbtal på konventet i torsdag nämndes ordet demokrati 18 gånger. ”De har visat att om det är vad som krävs för att vinna kommer de att riva ned demokratin”, sade han, syftande på Trump och hans närmaste som använt presidentposten enbart för egna syften.
Frågan restes vid valet för fyra år sedan. Skulle USA med sin maktdelning och sina starka institutioner stå pall för ett angrepp från Trump? En bit in i mandatperioden verkade skeptikerna ändå få fel, trots en oändlig rad av missgrepp och härvor av lögner. Men kanske får de rätt till slut. Samma fråga som brukar ställas om helt andra länder måste nu ställas om USA: Kommer valet att bli fredligt och rättvist?