Det är sorgligt. I en intervju i Lärarförbundets tidning Läraren (26/5) berättar Ylva Hasselborg, professor i ekonomisk historia och studierektor vid Uppsala universitet, om hur en del av de studenter hon möter inte kan tillgodogöra sig kurslitteraturen eller formulera begripliga meningar. För att väga upp den bristfälliga utbildning studenterna har med sig från gymnasiet har Hasselborg börjat undervisa i läsning. Det gör hon genom att ge tydliga instruktioner:
”Jag berättar att jag förutsätter att de förstått vad texten handlar om och bearbetat den intellektuellt. Det innebär att de måste slå upp sådant de inte förstår. De ska i princip kunna skriva ett referat av boken och de ska kunna skilja det överordnade från detaljer, säger hon.
Ylva Hasselborg är inte den första som larmar om studenternas dåliga läsförmåga. Redan för åtta år sedan gick ett antal universitetslärare från Uppsala och Linköping ut med ett nödrop i en debattartikel i UNT:
”Studenter missförstår muntlig och skriftlig information, klarar inte av att läsa kurslitteraturen, och förstår inte tentafrågorna. Men allra tydligast blir problemen då studenterna själva måste uttrycka sig i skrift.” (UNT, 21/12 -12)
Universitetslärarna var även bekymrade över studenternas bristande ordförråd, vacklande ordförståelse och ytterst begränsade grammatiska förmåga.
Den gången fanns en förhoppning om att Lgr 11, den nya läroplan för grundskolan som trädde i kraft 2011, med tiden skulle göra skillnad. Så har det inte blivit. Till det finns flera förklaringar. Allt fler barn växer upp utan böcker. Även i välutbildade familjers hem rensas bokhyllorna bort eftersom de inte passar in i det renskalade moderna inredningsidealet. Och en värld där Snapchat, Tiktok och Youtube ger direkt tillfredställelse och bekräftelse drar böckerna det kortare strået.
Grundskolan, som när omvärlden fallerar, bör vara garanten för att barn och unga ändå ges omfattande och grundlig läs- och skrivträning, dukar även den under för trycket från den digitala världen. Dessutom har allt fler märkliga pedagogiska metoder där man dansar matte, filmar svenska och pysslar historia lyckats ta sig in i klassrummen. Vem har tid att läsa då?
Att professorer som Ylva Hasselborg tränar sina studenter i läsning är utmärkt. Men att universitetslärare daddar vuxna människor är ingen långsiktig lösning. Djupläsning en förmåga som bör utvecklas redan i grundskolan. Lyckas vi inte vända utvecklingen där kommer det att få oöverblickbara konsekvenser för såväl högre utbildning som forskning och den svenska akademiska världen som helhet.