Hårda fakta först. Varje dag pendlar över 40 000 människor mellan Uppsala och Stockholm. På ett år uppgår antalet resenärer till 4,5 miljoner.
Tanken svindlar när man försöker greppa för hur många tågen är en livlina. Ett helt Piteå, Motala eller Alingsås trängs i kupéerna – varje dag. Tills i går reste en dryg tredjedel av alla dessa människor med SJ. Men nu är det slut med det. Från och med i dag rullar inte längre några SJ-tåg på sträckan Uppsala-Stockholm.
Redan i januari i år inleddes förhandlingar mellan SJ och Mälartåg om att den senare skullte ta över trafiken på Uppsalapendeln. SJ ville bli av med linjen som på bara några år gått från att vara en kassako till att bli förlustbringande.
Planen, från SJ:s håll, var att fortsätta köra tågen, men på uppdrag från Mälardalstrafik. Och, förstås, med betalning från Mälardalstrafik. Att det statliga järnvägsbolaget var intresserat av att någon annan skulle betala företaget för att fortsätta trafiken är lätt att förstå. Däremot var motparten måttligt intresserad av att slanta upp för SJ:s tjänster.
Så blev det som det blev: den 27 augusti kom chockbeskedet att SJ bestämt sig för att lägga ner Uppsalapendeln i december, trots att man förbundit sig att köra tågen fram till och med 2025.
I slutändan blev det trots allt nästan som SJ ville, men som knappast någon resenär önskade sig. På en pressträff i slutet av september förklarade Mälardalstrafik att man successivt kommer att utöka sina turer på sträckan Uppsala- Stockholm för att på sikt kunna erbjuda lika många turer som tidigare SJ Regional och Mälartåg tillsammans erbjöd.
För Uppsala var beskedet betryggande, samtidigt som det borde få en rad varningsklockor att börja lysa. En fungerande järnvägstrafik är absolut nyckelfaktor för Uppsalaregionens välmående, eftersom det gör det möjligt att bo kvar i en uppländsk kommun samtidigt som man arbetar i den mycket större lokala ekonomin Stockholm.
Grundläggande för att pendlingen ska fungera är att tågen går i tid och att det finns tillräckligt många avgångar för att rymma alla resenärer. Vad det gäller det första har Mälartåg minst sagt en hel del kvar att bevisa. Och vad gäller det andra, kommer man alls att kunna skala upp trafiken som man lovat utan att det innebär ytterligare press på personal och tåg – vilket i sin tur skapar nya förseningar?
Där finns också en ytterligare detalj som talar till den nu ensamma herren på täppans nackdel. Om man hade en sittplats var det lätt att arbeta från SJ-tågen.
För till exempel pendlande småbarnsföräldrar är detta mycket viktiga frågor. Så viktiga att de också kan påverka beslutet om man ska bli kvar i Uppsala eller om man ska ta sitt pick och pack och flytta till valfri förortskommun norr om Stockholm.
Man kan skoja hur mycket man vill om uttrycket livspusslet, men om bägge arbetar i Stockholm och man har barn som måste hämtas från förskola och fritids, måste tågen fungera. Annars fungerar inte livet. Och då kan man älska Uppsala hur mycket som helst: beslutet riskerar ändå att bli att man drar upp bopålarna.
När Mälardalstrafik tidigare i höstas presenterade sina planer skrädde man inte orden. ”Bra pendlingsmöjligheter mellan två av Sveriges största städer är av stor vikt för hela Stockholm-Mälarregionen”, förklarade Anton Fendert, styrelseordförande för Mälardalstrafik.
Ja, så är det. Nu är det upp till bevis. En radhuslänga i Upplands-Väsby är oändligt mycket tråkigare än det mesta Uppsala har att erbjuda. Men om man inte kan hämta barnen i tid, spelar det ingen roll. Då blir det tyvärr tack och ajöss till Uppsala.