Det är svårt att avgöra om den uttryckslösa mimiken signalerar känslokyla eller något slags avancerad ironi. Men när Kristian Luuk tittar stint i kameran och skriker ”Vart är vi på väg?”, då spelar det ingen roll. Varje senhöst bänkar sig en miljonpublik framför På spåret för att sucka åt deltagarnas bristande allmänbildning, yvas över sina egna kunskaper och njuta av Fredrik Lindströms hummanden.
Men hur blir det med På spåret om Sverige får en konservativ M-KD-(och kanske L)-regering uppbackad av SD? Moderaterna har länge krävt smalare och vassare public service, Kristdemokraterna har de senaste åren hakat på och även Sverigedemokraterna är av samma åsikt. I de två första fallen handlar det om att renodla uppdraget, SVT ska inte sända sådant som drar en bred publik och som, underförstått, lika gärna skulle kunna sändas av en kommersiell aktör. I SD:s fall handlar det mer om att SVT och SR ”tycker fel”.
De tre partiernas åsikter skvallrar om två saker: dels verkar de inte riktigt förstå public service-företagens uppgift, dels verkar de strunta i det starka stöd som public service-kanalerna i Sverige faktiskt åtnjuter.
När SOM-institutet vid Göteborgs universitet i onsdags presenterade sin årliga undersökning, framgår det tydligt hur starkt stödet för public service är. 76 procent av de tillfrågade uppgav sig ha ganska stort eller mycket stort förtroende för SVT, medan samma siffra för SR var 70 procent. Förtroendet för SVT har till och med stärkts något de senaste åren, medan det dalat för SR. Som jämförelse uppger bara hälften av de tillfrågade att de har ganska eller mycket stort förtroende för den lokala morgontidningen.
Och vad det gäller själva inriktningen. Public service-företagens uppgift är bland annat att se till att ämnen och frågeställningar som inte alltid drar till sig de kommersiella mediernas intresse blir belysta. Det finns ett stort och självklart behov av exempelvis regelbundna och opartiska nyhetssändningar, av fördjupning och folkbildning och av barnprogram av hög kvalitet.
Men för att kunna åstadkomma detta måste man också ha ett brett tilltal och sända och producera program som kan locka stora tittargrupper. Det är ingen mening att ha ett högkvalitativt utbud om det ändå inte kommer några andra än de närmast sörjande till del.
Om man vill att SVT:s och SR:s smala och vassa utbud ska nå fram till så många som möjligt, måste det samsas med På spåret och Melodifestivalen. Så gissningsvis får Luuk och Lindström vara kvar i rutan också med en ny regering. SVT:s breda gärning inte bara behövs, den har faktiskt stort stöd också.