Så snart Jonas Sjöstedt aviserade sin avgång öste lovorden ner. Också från hans politiska motståndare. Genuin och hygglig, är vanliga omdömen. Han har med ett leende även hälsar på mig, medan andra - mer renläriga - vänsterpartister ibland har haft svårt att dölja sin motvilja. Som ung var jag aktiv i Liberala ungdomsförbundet, och redan då kunde personer från Ung Vänster demonstrativt vägra hälsa på oss med "fel" åsikter.
Sjöstedt kommer att lämna partiledarskapet med flaggan i topp. Med honom som partiledare har siffrorna vid riksdagsvalen gått från 5,6 procent i valet 2010, Lars Ohlys sista val som partiledare, till 8 procent i valet 2018. I förtroendemätningarna har Sjöstedt på sistone legat på tredje plats, långt före övriga partiledare i det rödgröna lägret.
Kombinationen av att vara en duktig debattör, trevlig, påläst och med fokus på frågor som gratis glasögon till barn snarare än Kuba-hyllningar, har fungerat. Personligen kommer jag minnas hans goda insatser för att uppmärksamma bristerna i gruvnäringen. Det är hemmaplan för västerbottningen Sjöstedt, precis som till exempel EU-frågorna har varit det efter hans år som parlamentariker.
Däremot har Sjöstedts brister, inte minst som ledare, tydligt visat sig i hur partiet har hanterat frågan om hedersförtrycket. Agerandet har som Ekots politikkommentator Tomas Ramberg påpekar stärkt bilden av att partiet inte "tar hedersvåld på allvar".
När den numera tidigare vänsterpartisten Amineh Kakabaveh och andra kvinnor från förorterna larmade om moralpoliser sommaren 2015 anklagade partisekreteraren Aron Etzler och andra V-toppar dessa kvinnor för "ryktesspridning".
Det var, tyvärr, inget olycksfall i arbetet. När riksdagen härom året efterfrågade en särskild brottsrubricering för brott med hedersmotiv reserverade sig Vänsterpartiet som enda parti i justitieutskottet. Partiets rättspolitiska talesperson Linda Snecker hävdade att en särskild brottsrubricering "kan leda till att det enbart blir personer från en viss kultur som kommer att misstänkliggöras".
Men hederskulturen är varken kopplad till en särskild nationalitet eller religion. Varför skulle en hel kultur - för man får förmoda att Snecker inte vill värna förövare i hederskulturen - "misstänkliggöras"? Precis som i Feministiskt initiativ har det i Vänsterpartiet funnits en idé om att hedersförtryck inte är något man ska prata om. Just därför mobbades Kakabaveh bort.
Att Sjöstedt aldrig ordentligt satte ner foten gör att nästa partiledare mycket väl kan vara en fullfjädrad kulturrelativist.