Från och med 1 januari 2020 måste domstolar och rättstillämpare beakta FN:s konvention om barnets rättigheter i alla bedömningar och beslut. Förra sommaren röstade en majoritet i riksdagen för regeringens förslag att göra barnkonventionen till lag. Syftet är ett mer barnrättsbaserat synsätt i all offentlig verksamhet. Det låter förstås bra.
Frågan är vad som hade fungerat annorlunda om barnkonventionen varit lag när det 2015 kom tiotusentals ensamkommande flickor och pojkar, de yngsta under sex år och merparten i tonåren. Barnkonventionen, antagen i FN 1989, hade ju Sverige att ta hänsyn till redan då, eftersom man förbundit sig att följa den. Men det är som om den inte funnes – i alla fall när det gäller flyktingbarn.
Enligt advokat Emelie Hillert visar de svenska myndigheterna stora brister när det gäller stödet till barn som ska utvisas. Hon är expert på barn i asylprocess och kommenterade härom dagen en rapport som jämför just asylprocesserna för minderåriga i fyra länder: Tyskland, Nederländerna, Storbritannien och Sverige. Hillert säger att Unicefs lista på brister i det närmaste är oändlig.
En av de största är avsaknaden av möjlighet till uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter, som Sverige tog bort i den tillfälliga lagen. Det dabbar barn. Och det är värst här; Sverige har den snävaste lagstiftningen av jämförda länder för att låta barn stanna av humanitära skäl. Svårt sjuk? Inget skäl i Sverige.
Asylprocessen i sig saknar enligt Hillert rättssäkerhet – i synnerhet för barn. Hårdast har de ensamkommande drabbats: undermåliga åldersutredningar, godtyckliga åldersuppskrivningar och handläggningstider som är så långa att barnen hinner bli myndiga: ”De svenska myndigheterna rullar tummarna tills barnet fyller 18 och utvisar där efter.”
Barns rättigheter förefaller överlag svaga i Sverige. Man kan tvinga på unga en fiktiv ålder – alltid 18! – och beskylla dem för att komma med en fiktiv ålder.
Barn som lyckats bevisa att de är minderåriga utvisas ändå, med en hänvisning till ”ordnat mottagande” som enligt Hillert ofta är godtycklig. Här har lagen inte ändrats – men praxis: ”Det är bland det värsta jag har sett.”
Den allvarligaste kritiken från Unicef är att svenska myndigheter inte ser barn som individer med rättigheter. Endast föräldrar informeras om vad som ska ske med dem.
Kommer barnkonventionen som lag att revolutionera flyktingbarns rättigheter i Sverige 2020, när den inte tycks spelar roll i dag? Om inte lär dokumentet urholkas för gott.