Vi har nioårig grundskola i Sverige, förslag finns om att den blir tioårig. I fallet med friskolan Kajan i Ulleråker i Uppsala verkar det som att den sköts vecka för vecka, både av skolägaren och kommunen. Ni får ingen ersättning. Då lägger vi ned. Okej, ni får söka mer pengar. För sent, vi stänger, meddelar Kajans ordförande Paul Lindquist (UNT 22/11).
Om skolan hade fortsatt hade det satts ett prejudikat för framtiden som varit helt ohållbart, att det går att förhandla om till exempel elevernas olika behov i realtid. Givetvis är det för sent, när familjerna och personalen redan börjat söka sig åt andra håll. Skadan var redan skedd.
Det saknas en hel del pusselbitar om skolföretaget Aprenderes ekonomi, för alla utomstående inklusive utbildningsförvaltningen. Vad som är helt obegripligt är att Paul Lindquist väljer att göra barnens behov till en huvudsak. För att få det extra stödet från kommunen ”ska eleverna i princip ha grav autism, vara blinda eller ha behov av sondmatning”, raljerar han.
Men som kommunalrådet Eva Christiernin (S) påpekar är skolpengsbeloppen för barnen ”lagstyrt, avgörs ofta i domstolar och inte något som kommunpolitiker varken kan eller ska påverka”.
Först sade Aprendere att Uppsala kommun undanhållit pengar, vilket fått ekonomin att rasa samman. Nu säger man att pengarna är helt omöjliga att få tillgång till. Det är till att ha dålig framförhållning och att föregå med ett dåligt exempel som dels drabbar 54 familjer, dels alla seriösa fristående utbildningsföretag för lång tid framöver.