Under fredagseftermiddagen meddelade Migrationsverket att man stoppar alla utvisningar till Afghanistan mot bakgrund av det förvärrade säkerhetsläget i landet. Talibanerna har under sommaren tagit kontroll över stora delar av landet, i takt med att amerikanska trupper lämnar. Med en överhängande risk att konflikten blir mycket blodig och landet åter hamnar i talibanernas grepp ser den amerikanska presidenten Joe Bidens beslut att kalla hem trupperna ut att bli ett stort misslyckande.
Efter nästan tjugo år är det förståeligt att det amerikanska folket är trötta på insatsen. Mycket kan sägas om att USA aldrig borde gått in i Afghanistan. Men väl där har den amerikanska närvaron varit en viktig anledning till att det på senare år kunnat hållas demokratiska val och något som liknar en rättsstat kunnat upprättas. Kvinnor och flickor har fått utökade rättigheter, såsom tillgång till utbildning, och talibanernas härjande har kunnat hållas i schack.
Medan talibanerna jublade åt beskedet har oron varit påtaglig bland civilbefolkning som i stora vågor förnyat sina pass inför en eventuell flykt. Det hela påminner starkt om när Sovjetunionen drog sig ur landet under slutet av 1980-talet, och den kvarvarande militären föll mot talibanernas föregångare inom månader. Den afghanska staten är förvisso något bättre rustade den här gången, och vissa delar av NATO-stödet ser ut att bestå, men utsikterna är inte ljusa.
Talibanerna har redan börjat etablera skuggstater som tillämpar sharialag och svårt förtryck mot befolkningen. Den mycket snabba reträtt som Biden beordrade i april ser återigen ut som en amerikansk presidents tendens att fatta utrikespolitiska beslut på inrikespolitiska grunder, trots avrådan från både generaler och Pentagon.
Situationen har många likheter med flera av 1900-talets värsta grymheter. När såväl kolonialmakter som FN-styrkor gjort snabba reträtter ur krisdrabbade områden har resultatet sällan varit vackert. Att insatser för att stabilisera områden och länder tar tid och fingertoppskänsla är väl belagt. Den amerikanska otåligheten ser därför högst osympatisk ut.
Att man inte borde gjort något från första början är en dålig anledning för att inte ta ansvar för situationen som uppkommit. Den snabba amerikanska reträtten ser ut att markera början på en ny blodig konflikt, som lär se många människor fördrivna från sina hem. Många kommer söka sig till Europa och göra verkställighetshinder till Migrationsverkets minsta problem.