Säga vad man vill om det amerikanska valsystemet, det blir spännande på valdagen. Djävulskt spännande. ”To close to call” gällde i sju olika delstater morgonen efter valet. Med hjälp av storstadsröster och poströster gick Joe Biden upp i knapp ledning i Wisconsin och Michigan. Om ledningen håller räcker det med Arizona, eller Nevada, för att nå 270 elektorer. Han behöver inte längre Pennsylvania, Georgia eller North Carolina. Det är en total scenförändring från valdagen då amerikanerna gick och lade sig med Donald Trump i förarsätet.

En knapp Bidenseger är också det säkraste tecknet på kommande rättsstrider. Nog för att Demokraterna också hade bråkat om det lutat åt det andra hållet, men med den här ställningen finns det inga tvivel.

Tyvärr är ett sådant resultat också en indikation på kommande oro och våldsamheter. Det enda sättet att förhindra sådant är att den kandidat som ändå fått färre röster väljer att låta udda vara jämnt för landets skull – som Hillary Clinton gjorde för fyra år sedan och Al Gore (till slut) efter valet 2000. Clinton förlorade flera nyckelstater (Michigan, Wisconsin) med några tiondels procentenheter, runt 10 000-20 000 röster, lika många som Bidens ledning på onsdagen.

Trump gjorde precis tvärtom i morse, då han utropade sig till segrare och hävdade att rösträkningen skulle avbrytas. Alla röster på Biden som kom in senare sågs som fusk (vi ledde med ledningen försvann på något magiskt sätt, som Trump uttryckte det på twitter). Det ar magstarkt även med Trumps mått mätt. Någon rösträkning kommer förstås inte att avbrytas, däremot kanske vapen kommer att laddas.