Joe Biden, 78, är med marginal den äldste som någonsin svurit presidenteden i USA. Han slår den tidigare rekordhållaren med åtta år. Historia skapades också när Kamala Harris svor vicepresidenteden, som första kvinna, med såväl afroamerikanskt som asiatiskt påbrå.
Biden hann knappt sänka handen, där han lovade att göra sitt bästa för att bevara, skydda och försvara konstitutionen, innan det var dags att skrida till verket. Pandemin – 100 miljoner vaccindoser ska levereras de närmaste 100 dagarna och ekonomiskt stöd till drabbade familjer fördelas. Klimatet – USA ska på nytt ansluta sig till Parisavtalet. Invandringen – nya regler ska stilla den värsta oron vid gränsen till Mexiko.
Den största utmaningen ligger ändå i det faktum att ceremonin vid Kapitolium hölls i ett militariserat Washington DC, tomt på människor och fest inte bara på grund av coronaviruset, utan av rädsla för nya attacker bara två veckor efter att byggnaden stormades av Trumpanhängare och fem människor miste livet. ”Demokratin har segrat”, sade flera av talarna, mer som en förhoppning då kampen inte är över.
President Joe Biden återkom i sitt tal till den enighet, ”unity”, som han gång på gång proklamerat under sin kampanj och under tiden efter valet i november. Han tillade den här gången att talet om enighet, att överbrygga motsättningarna i USA, kan verka som en dum fantasi, ”a foolish fantasy”, i skenet av vad som hänt. Alla vet att hatet har haft övertaget under lång tid i det land som påverkar stämningen i hela världen. Det påverkar hur såväl demokrater som auktoritära ledare utför sina uppdrag.
Alla vet också vem som lett utvecklingen mot lögner och uppdelning, under fyra år och hela vägen mot attacken för två veckor sedan. Det är kutym att den tillträdande presidenten tackar sin företrädare som han svurits in på posten. Joe Biden bröt mot den traditionen. ”Jag tackar mina företrädare som är här i dag”, sade han och svepte med armen mot förre vicepresidenten Mike Pence, samt expresidenterna Obama, Bush och Clinton. Det här skulle få vara en dag av hopp och framtidstro för en skadskjuten och vacklande, men förhoppningsvis snart världsledande igen, demokrati.