Att senfärdighet kan få katastrofala följder blev tydligt i Sverige våren 2020. Dörrarna till de särskilda boendena stod öppna för länge och det tog evigheter för testningen av misstänkt covid-19-smittade att ta fart ordentligt. Hade det bara funnits några lager av skyddsutrustning att plocka ifrån hade vi sannolikt varit sena med det också.
År 2021 skulle bli revanschens år. Redan före årsskiftet satt den första sprutan i armen. Vägen mot full vaccinationstäckning och pandemislut låg öppen. Och det har fungerat riktigt bra med vaccinsamordnare, lokaler och information. Om bara inte viruset muterat och blivit mer smittsamt hade säkert covidsmittan varit borta vid det här laget.
Men redan i början av hösten stod det klart att många svenskar inte skulle vaccinera sig. Kurvorna vek av och vaccinet förbrukades i stället av nya grupper, skolungdomar och så småningom äldre som fick en tredje spruta.
De ovaccinerade hanterades med silkesvantar. Det antogs vara informationsbrist eller rena förbiseenden som gjorde att de inte kom till lokalerna. Som ovaccinerad skulle man ”fortsätta hålla avstånd” när restriktionerna togs bort i samhället 29 september. Inte ens på boenden eller hemtjänsten krävdes ett intyg om att man var vaccinerad.
Som alla kan förstå fungerade det inte så väl. Smittotalen har gradvis ökat och när dessutom kylan kom var det fara på färde för en ny våg. ”När en ny coronavåg hotar har lirkandet och uppmuntrandet passerat sitt bäst före-datum”, skrev UNT på ledarsidan (28/10) angående de ovaccinerade.
I november har äntligen något hänt med det sega kynne som sammantaget inte tjänat Sverige så väl under pandemin. Först ändrade sig Folkhälsomyndigheten om de slopade testerna för fullvaccinerade med symtom, efter stark kritik från experter. Efter bara tre veckor gjorde man precis tvärtom! Hade det varit 2020 hade man nog fortsatt i en evighet, mumlandes något om ”bristande evidens”.
I onsdags begärde FHM att vaccinationspass införs för större evenemang från 1 december. På torsdagen sade man att det kan utökas till restauranger, gym och museer i ett nästa steg, beroende på hur smittspridningen utvecklas.
När väl steget tagits är det närmast som en självklarhet. Friheten för den som vägrar vaccin kan inte övertrumfa friheten för alla andra, som vill ta del av samhällslivet utan att riskera att bli smittade. Även om risken att bli svårt sjuk minskat avsevärt med vaccinationen kan smittas ändå föras vidare och drabba närstående i riskgrupper.
Noggrannhet är en dygd. Men senfärdighet är bara senfärdighet och inget att önska sig med en hotande pandemi.