NĂ€r regeringen fĂ€lldes i misstroendeomröstningen 21 juni uttalade sig oppositionsledaren Ulf Kristersson (M) och sade sig vara beredd att ta över. Med sig hade han den stĂ€ndiga bundsförvanten Ebba Busch (KD) och Nyamko Sabuni (L), som under vĂ„ren fĂ„tt sitt parti att stĂ€lla sig bakom âen borgerlig regeringâ.
Bakom dessa tre stod Sverigedemokraternas Jimmie Ă kesson, vars parti de facto vĂ€ckte misstroendet mot Stefan Löfven. Han var naturligtvis stolt över att ha fĂ€llt en socialdemokratisk statsminister, men dolde det ganska vĂ€l. Ă kesson har gjort en resa, frĂ„n âgive âem hellâ nĂ€r Löfvenregeringens första budget fĂ€lldes 2014, till att framstĂ„ som en ansvarsfull oppositionspolitiker som ser möjligheter till en bĂ€ttre politik. Han rĂ€knade upp tre omrĂ„den, migrationen, brottsligheten och pensionerna, som prioriterade i samtalen med en M-ledd regering.
En dryg vecka senare stod det klart att regeringsskiftet fĂ„r vĂ€nta ett tag. Kristersson hĂ€nvisade till matematiken i riksdagen nĂ€r han valde att lĂ€mna tillbaka sonderingsuppdraget i torsdags. Men han passade pĂ„ att hylla de fruktbara samtalen med L och SD, och framhöll att det efter bara tvĂ„ dagars sondering stod klart att de fyra partierna har âen Ă„siktsgemenskap i sakfrĂ„gorâ. Han nĂ€mnde kriminalpolitik, skatter, migration och energi som exempel.
NĂ€r M-ledaren Anna Kinberg Batra i januari 2017 sade att hon tĂ€nkte börja prata sakpolitik med SD anklagades hon för att âflörta med rasisterâ. Moderaterna sjönk som en sten i opinionen och Kinberg Batra tvingades avgĂ„ ett halvĂ„r senare. EftertrĂ€daren Kristersson hade sedan ett tydligt budskap inför valet 2018: âJag tĂ€nker inte samtala eller förhandla eller kompromissa med Sverigedemokraternaâ (DN 1/11 2017).
Sedan alliansen spruckit har attitydförĂ€ndringen hos Moderaterna skett gradvis under mandatperioden. I ett stort DN-reportage (2/7) beskrivs hur M âsom en storebrorâ under ett och ett halvt Ă„r jobbat pĂ„ att göra SD regeringsdugliga.
âHör nu lillebrorâ, sade en fiktiv centralt placerad moderat. âOm det hĂ€r ska kunna funka fĂ„r det vara slut med osmakliga pĂ„stĂ„enden om att judar och samer inte Ă€r svenskar. Inga onödiga pĂ„hopp pĂ„ pressen, inga konstrecensioner och nĂ€mn över huvud taget inte Ungern. Rasistskandaler Ă€r svĂ„ra att undvika helt, det Ă€r som det Ă€r med sociala medier. Men försök att styra upp det centralt i partiet Ă„tminstoneâ. Lillebror levererar nĂ„gorlunda vĂ€l och fĂ„r beröm. Ă siktsgemenskap.
Men för ett mer lÄngsiktigt politiskt samarbete krÀvs mer Àn vanligt folkvett och att kunna tala om sakpolitik. NÀr man bygger ett samhÀlle har man dels en utgÄngpunkt, dels ett syfte med förslagen som lÀggs. Vad Àr det man vill Ästadkomma?
Ett nationalistiskt och ett liberalt parti, exempelvis, har ju per definition helt motsatta utgĂ„ngspunkter för sin politik, nationen respektive individen. Under elva Ă„r har samtliga partier vid Ă„tskilliga tillfĂ€llen âtyckt likaâ som Sverigedemokraterna och dĂ€rmed vunnit voteringarna. Alla, Ă€ven VĂ€nsterpartiet, har gĂ„tt samman med SD för att ge regeringen nĂ€sbrĂ€nnor via utskottsinitiativ. Det Ă€r sĂ„ riksdagen fungerar. All makt utgĂ„r frĂ„n folket.
Men inför nÀsta val, ordinarie eller extraval, handlar det om samarbete och en politisk inriktning under en mandatperiod. Det krÀver tydliga mÄl och grÀnser. Alliansen Àr historia och sÄvÀl Kristersson som Sabuni mÄste definiera vad de menar med en borgerlig regering. Annie Lööf (C) behöver i sin tur kasta ljus över vad hon menar med den politiska mitten. BerÀtta mer om era samarbeten. Sakpolitik, det kommer man att prata om hela tiden, alldeles oavsett.