Varje gång det ska utses en statsminister eller en nobelpristagare kommer frågan om jämställdhet automatiskt upp. Av goda skäl. Det är inte oväsentligt vilka som sitter där i toppen, som symboler för andras strävan.
Men då bortser man från de ibland långa ledtider som måste finnas för vissa positioner. Jämställdhetskravet för Nobelpristagare 2021 blir ett slag i luften när urvalet till stor del består av personer som antogs till forskarutbildning på 1960-talet. Att dessa gynnades starkt av både sitt kön och av att inte behöva ta ansvar vid familjebildningen är förvisso sant, men något som mycket få reflekterade över vid den tiden.
Näringslivet försöker på många sätt låna trovärdigheten från Kungliga Vetenskapsakademien och Karolinska Institutet som utser nobelprisvinnare. Vi ska förstå att personer till viktiga poster ”utses på kompetens”, att det tar tid men att ”det går åt rätt håll”. Av styrelseledamöterna i börsbolagen är nu 35 procent kvinnor, vilket framgår av stiftelsen Allbrights årliga rapport (SVT 15/11).
Problemet finns i samma företags ledningsgrupper, där framtida styrelseledamöter ska hämtas och där endast 27 procent har kvinnligt kön. Här går det inte att skylla på kompetens eller processer som tar tid – andelen välutbildade kvinnor överstiger sedan länge andelen män som pluggat vidare, 51 procent mot 38 procent. Då ligger en mossig syn på familjeansvar eller ren diskriminering närmare till hands.
Hur kan detta fortgå i en tid av knivskarp global konkurrens och krav på omställning? Behövs inte alla krafter då? Bryr man sig alls om värdeutvecklingen på bolaget? Det yttersta ansvaret i näringslivet finns inte i de publika styrelserna eller vd-posterna utan i det betydligt mer dolda ägarskapet. Och 99,3 procent av ägandet i börsbolagen finns fortfarande hos männen.
Förklaringarna till det är flera. Stora delar av den svenska industri som dominerar börsen grundades i en annan tid. Men det är också så att endast en (!) procent av riskkapitalet tillfaller kvinnliga företagare. Ericsson och H&M får sina moderna efterföljare i Spotify och Klarna, med det manliga könet som gemensam nämnare.
Att räkna huvuden är bra, men man måste se upp med galjonsfigurer. Dessa kan ha till uppgift att mildra kritik, samtidigt som det är någon annan som drar i trådarna. Detsamma kan för övrigt gälla politiska partier, att det uppfattas som gångbart med en kvinna längst fram.
Om några veckor delas de vetenskapliga Nobelprisen ut. Det må vara Sveriges minst jämställda evenemang, men ändå långt ifrån det som det finns störst anledning att kritisera.