Det är bara i gamla filmer som en säck med pengar leder till ett lyckligt liv i sus och dus. I verkligheten krävs så mycket mer än trygghet och lyx. Det allra viktigaste är ett socialt sammanhang för sig och ens familj. Ingenting tyder på att Vladimir Putin kommer att erbjuda något sådant till den avgångne syriske diktatorn. Den ryska operationen gick ut på att snabbt evakuera al-Assad och få honom ur vägen. Ur vägen lär han också förbli.
Det bästa vore förstås om han hade ställts inför rätta och dömts för brotten mot sitt folk. Och att de två ton (!) kontanterna hade kunnat användas till skadestånd och till återuppbyggnaden av Syrien. Men nu är det som det är med despoter. De som hinner försvinner snabbt som en avlöning när det hettar till kring presidentpalatset.
En tröst för det hunsade folket är att det i princip aldrig går väl för brottslingen, trots en god del av statskassan i hand. Ingen vettig stat vill ta emot en härskare med folkmord i bagaget. Diktatorn har att välja mellan ett liv på flykt eller att gömma sig hos en annan auktoritär regim, likt en Idi Amin i Saudiarabien eller (möjligen då) al-Assad i Ryssland.
Filippinernas diktator Ferdinand Marcos drog till Hawaii 1986 med en reskassa som påminde om al-Assads, nämligen 24 resväskor med guldtackor och diamantsmycken samt certifikat för guld värda miljarder i dollar. Trots att USA och Filippinerna varit nära allierade under kalla kriget möttes paret Marcos i första hand av det amerikanska rättssystemet. Ferdinand Marcos blev sjuk och dog 1989 medan hans fru Imelda åtalades för svindleri 1990. Hon friades dock och återvände senare till sitt hemland.
När den haitiske diktatorn Jean-Claude "Baby Doc" Duvalier anlände till Frankrike 1986 fick han ett sjudagars transitvisum i väntan på att något annat land skulle acceptera en förfrågan om asyl. Ingen nappade, vilket kan bero på att far och son Duvalier, Papa och Baby Doc, lett en även med diktatoriska mått sällsynt brutal regim under 30 år. Särskilt milisen Tonton Macoute spred skräck hos befolkningen och nådde världsrykte.
Frankrike valde till slut att blunda och Baby Doc vistades där illegalt i över 20 år. Bitvis i sus och dus, på Rivieran och hos sin kompis Mohamed al-Fayed (Harrodsägare och far till Dodi som förolyckades med prinsessan Diana 1997) på Ritz i Paris. Men det gick sämre och sämre och mot slutet av 00-talet spårades han till en tvårummare i Paris utkanter. Hyran var ”ett par hundra euro” och han uppgavs söka jobb.
År 2011 återvände han till Haiti i tron att han skulle välkomnas av de forna undersåtarna. Han greps och åtalades för finansiella brott och människorättsbrott. Sedan följde år av processer innan Duvalier 2014 fick en hjärtattack och dog, 63 år gammal.
Det har inte gjorts någon psykologisk studie av envåldshärskare som i decennier bott i palats med guldkranar och beordrat mord på alla som opponerar sig. Men dålig självinsikt torde komma högt på listan över tänkbara egenskaper. De tror till slut verkligen att de gör rätt! En ledtråd fanns i den rumänske diktatorn Nicolae Ceausescus flackande ögon under hans sista dagar vid makten 1989. Va, hur kan de vara emot mig?
Bashar al-Assad är relativt ung, 59 år. Kommer han om 20 år att sitta i en tvåa i utkanten av Moskva? Eller kommer han innan dess att stiga av planet i Damaskus, hans hemstad, säga något att ”vi kan väl glömma det som varit”, gripas och åtalas för sina brott? Allt är möjligt, men det måste vara en tröst för miljoner syrier, hemma och utomlands, att diktatorn på ett eller annat sätt kommer att sona sina fel. Själv har han som sagt ingen aning om detta.