Coronakrisens många negativa ekonomiska konsekvenser gör det lätt att förstå de röster som nu kräver bättre offentlig styrning, mer riskminimering och fler beredskapslager. På så sätt hoppas man kunna hantera kriser i framtiden.
Men framtiden är ökänt svår att förutse, och ägnar man alltför mycket tid åt styrning och riskminimering riskerar man att offra nyfikenhet, flexibilitet och innovation – som även de utgör en form av krishantering.
Det märks inte minst i Uppsala. Coronapandemin har lett till att restaurangsugna hållit sig hemma, vilket har drabbat restaurangnäringen. Samtidigt har efterfrågan på matleverans till hemmen ökat. Budföretaget Wolt, som erbjuder en tjänst snarlik Foodoras, har därför beslutat att etablera sig i Uppsala. “Efterfrågan på att kunna få hem mat från sina favoritrestauranger till dörren har länge varit stor i Uppsala, och har blivit ännu större nu under pandemin”, motiverar Wolts svenska vd Carl Zetterqvist beslutet i ett pressmeddelande, och hittills har 60 restauranger anslutit sig. Matleveranstjänsten utgör ännu en mellanhand mellan producent och konsument. Det gör det lättare att tillgodose ett behov som i och med coronakrisen har ökat radikalt.
Men fler mellanhänder är inte den enda åtgärden för att hjälpa den lokala ekonomin. Ta till exempel Rekoringen, en löst sammanhållen grupp där lokala producenter och köpare gör överenskommelser på nätet för att köpa och sälja lokalproducerade varor utomhus. “Det rasade in medlemmar, samtidigt som många lokala producenter drabbades hårt när bland annat försäljningen till restauranger gick ned kraftigt”, säger Görel Bylund, som är en av administratörerna i Uppsalagruppen på Facebook, till UNT (29/9). Att ta bort en mellanhand var precis vad branschen behövde.
Pandemins järngrepp om samhället har förändrat våra behov. Det har ändrat vilken typ av tjänster vi efterfrågar, och på vilka sätt vi efterfrågar dem. Den typen av förändringar är svåra att förutse. Den som enbart koncentrerar sig på mer styrning och riskminimering riskerar därför att eliminera innovation och flexibilitet. Både Wolts tjänst och Rekoringens utformning skiljer sig tydligt från de traditionella sätten att organisera marknadsekonomin på. I ena fallet läggs det till en mellanhand, i andra fallet tas en mellanhand bort. Det hade varit svårt att genom planering och offentlig styrning införa en enda generell åtgärd som fungerat. Att inte stå i vägen för nya sätt att organisera ekonomin är således också en typ av beredskap.